I muslimska länder är Koranen helig. I Sverige är yttrandefriheten helig. Och som alltid när företeelser hålls heliga, så är tolkningsutrymmet begränsat.
Men det finns ingen absolut yttrandefrihet. Och det bör inte heller finnas. Man kan inte använda yttrandefriheten som ursäkt för brott såsom olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp och så vidare. Det finns med andra ord gränser för vilka yttranden som är tillåtna.
När satirtidningen Charlie Hebdo gång efter annan trotsade alla dessa gränser förväntades alla anhängare av yttrandefriheten försvara tidningen genom att säga: ”Je suis Charlie Hebdo”. Det gjorde inte jag, för jag tyckte att deras satir enbart utgjorde ett smädande av meningsmotståndarna.
Ett yttrande är något som kommer till i form av tal, musik eller bilder. Man får alltså med ovanstående restriktioner tycka vad man vill om i princip allt. Men att bränna en koran är ju en handling, inte ett yttrande.
Diskussionen den senaste tiden har gjort det uppenbart att lagarna måste ses över. Och då borde distinktionen mellan yttranden och handlingar kunna utgöra en ingång till hur lagstiftningen kan ses över.
Yttrandefriheten är grundlagsskyddad. Men den kan inskränkas om tillämpningen medför ett terrorhot. Och när halva världen (inklusive påven) fördömer koranbränningarna i Sverige, och Sverige har blivit ett legitimt mål för terrorhandlingar måste väl koranbränningarna ses som hotdrivande. Så det måste väl kunna motivera en inskränkning av yttrandefriheten i denna fråga. Eller hur långt är regeringen beredd att gå för att driva en extremistisk tolkning av yttrandefrihetslagen?
Koranbränningar kan också stoppas med hänvisning till ordningslagen, om myndigheten bedömer att demonstrationen leder till en stor störning. Men den har fått bakläxa från högre instans när den använt detta regelverk som ett skäl att förbjuda koranbränningar.
Och vem vinner nu på detta? Jo, juste de krafter som koranbrännarna vill bekämpa. Radikala islamister, auktoritära ledare som Erdoğan, antidemokrater som vill hetsa mot västvärlden etcerera.
Och vem förlorar? Svenska affärsintressen, som exempelvis Ikea, Saab, Volvo och H&M. Svenska medborgare som bor i muslimska länder. Sveriges relationer till främmande makt (inte bara Erdoğan!).
Lagen måste ses över. Koranbränningarna måste stoppas!
Urban Lundin
Katrineholmare