Våra politiska partier är i dag tämligen överens om att det måste ske en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Tyvärr verkar vägen dit, med den korta tid som står till buds, väldigt oklar i de flesta läger vilket sannolikt beror på ideologiska låsningar och att man har olika intressegrupper att ta hänsyn till. Det syns om inte annat i sättet som man förhåller sig till de två övriga pelare som omställningen bygger på: den sociala och den ekonomiska.
Alla talar högt om grön teknik som möjliggörare för både hållbar industri- och transportsektor men man talar samtidigt tyst om vad som ska hända fram till att denna teknik får ett avgörande genomslag, ett genomslag som det inte finns några säkra garantier för.
Fortsätter vi och världen att köra på som nu parallellt med de enorma tekniksatsningar som annonseras kommer världens koldioxidbudget att överskridas med råge samtidigt som 2030-målen i övrigt knappast kommer att kunna nås.
Allt fler människor inser att ett hållbart sätt att leva innebär uppoffringar så att planetens ekologiska gränser säkras på sikt samtidigt som alla människor garanteras en acceptabel socioekonomisk standard. I ett globalt perspektiv behöver begreppet välfärd omdefinieras och anpassas till jordens totala bärkraft. Allt fler människor börjar i konsekvens härmed anpassa sitt sätt att leva vad gäller maten (mer vegetarisk kost), konsumtionen i övrigt (second hand) och resandet (minskat bilåkande och flygande).
Det parti som hoppas på dessa människors röster i kommande val måste på ett konstruktivt och uppriktigt sätt visa på en väg in i det långsiktigt hållbara samhället. Detta parti riskerar med stor sannolikhet att inte klara spärren till våra folkvalda församlingar.
Jan Bergsten