I DN den 6 maj berättar en trebarnsmamma i Stockholm att hon nu är tvungen att gräva i soporna efter mat. Hennes familj är en av många som redan före coronapandemin lever under fattigdomsgränsen och som drabbas extra hårt i sviterna av corona. Fattigdomen tar inte paus i coronatider, tvärtom ökar den.

Man brukar säga att det blir lite lättare att leva på sommaren i Sverige. Äntligen ser vi ljuset i tunneln, äntligen vinner ljuset över mörkret. Eller? För många ser verkligheten annorlunda ut. 

Vi har ungefär 160 000 personer i Sverige som lever i allvarlig materiell fattigdom enligt SCB 2019, och som inte har råd med det mest nödvändiga. Sveriges Stadsmissioner publicerar varje år en rapport som synliggör fattigdomen i vår välfärdsstat. Fattigdomen som är bortom den offentliga statistiken. Det är människor och oftast kvinnor som lever i ekonomisk fattigdom och som inte har marginaler när de blir sjuka, separerar, blir arbetslösa eller får extra utgifter. 

Allt fler söker nu ekonomisk hjälp och man kan se att samhällets skyddsnät inte riktigt räcker till. Människor som har osäkra anställningar är ofta också de första att förlora sitt arbete och enda inkomstkälla, men också i värsta fall sitt boende. Coronakrisens ekonomiska konsekvenser för de som redan är utsatta riskerar att bli förödande. Vi pratar om kvinnor och barn i Sverige år 2020 som riskeras att lämnas ensamma i samband med bekämpningen av coronaviruset, där den enda maten hon kan erbjuda sina barn är det man hittar i soptunnorna. 

Famna, riksorganisationen för idéburen välfärd, varnar i sin senaste rapport om förödande konsekvenser när hjälpinsatser och i värsta fall hela verksamhetsområden behöver läggas ner i bekämpningen av coronaviruset. Samtidigt som man välkomnar regeringens stödpaket till civilsamhället, finns det ändå en oro att systemet inte är tillräckligt effektivt. Vi delar denna oro. Varje dag som går, är ett kritiskt läge. 

Fattigdomsbekämpning och civilsamhällets insatser är avgörande. Det handlar ytterst om att ge möjlighet att få leva ett tryggt och värdigt liv. Detta borde ha varit en självklar prioritering för regeringen sedan tidigare, men det kommer att kräva en tydlig handlingskraft under och efter coronapandemin. Ingen ska behöva leta mat i soporna till sina barn. 

Sarah Havneraas
Förbundsordförande Kristdemokratiska Kvinnoförbundet (KDK)

Pia Steensland 
Riksdagsledamot för KD Sörmland 

Susanne Henning Aihonen
Ordförande KDK Sörmland (KDK)

Camilla Dukakis
Vice ordförande KDK Sörmland