Förra året polisanmäldes 28 000 fall av misshandel av kvinnor i Sverige. I 31 procent av fallen hade kvinnan och förövaren en parrelation eller hade tidigare haft en sådan. Tyvärr uppskattas att endast en fjärdedel av våldet i nära relationer polisanmäls. I dag kan en kvinna misshandlas och trakasseras i åratal, utan att straffet för hennes plågoande blir mer än några månader i fängelse.
Ungefär 800 kvinnor lever med den näst högsta säkerhetsklassningen du kan ha – skyddad folkbokföring. Runt om i landet har dessa gömda kvinnor lämnat skor på gator och torg för att visa att de finns bland oss, men har tvingats gå under jorden. Ingen har tagit ordentligt reda på hur skyddet fungerar för kvinnorna, hur deras gömda barn mår, hur många de är och hur länge de behöver leva gömda.
Vi i Kristdemokratiska kvinnoförbundet kräver att samarbetet mellan myndigheter förbättras, fördjupas och handläggningen blir effektivare. Vi vill skärpa straffen för den som överskrider besöksförbudet och att man sätter fotboja på den som utövar dödshot mot sin partner.
Det är den som blir slagen och hotad som ska ha rätt till sitt hem, inte den som slår. Samhället måste också skydda barnen. En förälder som utreds eller dömts för olaga hot eller våld mot sin partner ska inte ha umgängesrätt eller få information om barnet.
Tyvärr tvingas kvinnor till en orimlig kamp för att få det stöd de behöver. Att lämna, anmäla och bryta upp från sitt liv är ingen enkel sak. Sverige har skapat ett system där kvinnorna förväntas vara som starkast när de egentligen är som svagast.
Man kan inte över en natt förväntas ha löst det praktiska med sin anställning, barnomsorg, transporter, ny bostad och inleda en rättsprocess, utöver de eventuella säkerhetsriskerna. Att dessutom hantera läkarkontakter, kämpa mot Försäkringskassan och förklara situationen för socialtjänsten är för många kvinnor en omöjlig börda.
Flera av de gömda kvinnorna vittnar om exempel där polismyndigheten utreder dödshot från exmannen medan socialtjänsten informerar pappan om var barnen befinner sig. Uppgifter har även läckts av misstag från barnens skola eller genom att Skatteverket har folkbokföringsuppgifter som mannen har kommit åt, utöver de naturliga digitala spår vi lämnar efter oss.
Kvinnorna lever i ett fängelse. Dom får flytta, byta identitet, ändra utseende. Deras barn behöver göra likadant för att överleva. Barnen använder ofta falska namn, vågar inte etablera sig en vänkrets innan de tvingas flytta igen och är ständigt rädda för att hamna på bild. Trots detta tvingas många barn till umgängesrätt med den hotfulla föräldern.
Ingen ska behöva leva i ständig rädsla för att utsättas för våld eller känslan att det inte går att komma undan. Dessa barns och kvinnors mardröm måste få ett slut.
Sarah Havneraas
Förbundsordförande Kristdemokratiska kvinnoförbundet (KDK)
Susanne Henning Aihonen
Ordförande KDK Sörmland
Camilla Dukakis
Vice ordförande KDK Sörmland