Trots hög arbetslöshet har många svenska orter brist på arbetskraft inom naturvetenskap och teknik. Branschorganisationen Techsverige beräknar att det fattas 70 000 personer i teknisk sektor om bara två år.
Personalbristen är toppen på ett isberg av kunskapsbehov. Liberaler insåg redan på 1600-talet att demokrati förutsätter kunskapen att göra medvetna val. Kunskapsbehovet har ökat enormt sedan dess; i vårt samhälle förväntas väljare göra bedömningar i frågor om energiproduktion, genetik, klimatförändringar, finansiell matematik, biologisk mångfald och liknande. Samtidigt sker en snabb teknisk och naturvetenskaplig utveckling som kan göra skolkunskaper inaktuella. Skolan ska därför utveckla elevernas vilja att själva lära sig om världen, genom hela livet och utifrån eget intresse.
Tyvärr är svenska elever ointresserade av naturvetenskap och teknik. Enligt Skolinspektionen tycker de flesta svenska eleverna att fysik är tråkigt, och i en internationell mätning 2018 hade 40 procent av svenska åttondeklassare en direkt negativ inställning till naturvetenskap.
Svagt intresse för vetenskap och teknik är en utmaning i många länder, men en effektiv lösning är känd sedan 1920-talet: Vetenskapsklubbar med aktiviteter utanför skoltid, i nära samarbete med skolan. Barn och ungdomar utvecklar där kunskaper och förmågor i ett socialt, kreativt och betygsfritt sammanhang. Liknande verksamheter finns redan i Sverige i form av föreningar och fritidskurser. Men, organiserade klubbar kopplade till skolans ämnen och undervisning är med internationella mått ovanliga.
Att svenska skolor inte har vetenskapsklubbar beror självfallet på resurs- och personalbrist snarare än på bristande engagemang hos lärare och skolledning. Skolan behöver civilsamhällets hjälp att skapa vetenskap- och teknikintresse, på samma sätt som skolidrott kompletteras med idrottsrörelsen och friluftsorganisationer. Utan ideella organisationer skulle vi knappast ha elitidrottare, oavsett antal idrottslektioner i skolan.
Vi föreslår ett utökat samarbete mellan skolor och ideella vetenskapsklubbar, samt kommunala satsningar med finansiering, information och utbildning så att nya klubbar kan startas. Sådana verksamheter skulle öka allmänintresset för naturvetenskap och teknik, och har förbättrat skolresultat i alla länder där verksamheten genomförts.