I en artikel den 28 januari berättar Kuriren om kommunens planer på att skapa ett nytt koloniområde, avsett att husera nuvarande Lasstorp koloniförening. Artikeln inleds med att berätta att undertecknad ”dundrat” mot kommunens beslut att flytta kolonisterna. Men nu – låter tidningen meddela – är Lundin inte längre kvar som ordförande.
Jaha, undrar den nyfikne läsaren, innebar hans ”dundrande” att han gjorde sig omöjlig och såg sig tvungen att sträcka vapen. Så jag vill – för tydlighetens skull – klarlägga att jag frånsagt mig mina uppdrag i koloniföreningen av hälsoskäl. Inget annat.
Christer Sundqvist, ordförande i bygg-och miljönämnden, har uppfattat att föreningen nu är väldigt positiv till förslaget om att flyttas till det nya området, en slutsats han kommit fram till efter ”mycket kontakt med deras nya ordförande”. ”Väldigt positiv.”
Man tackar.
Låt oss hålla oss till fakta. Det nya området ligger i samma nivå som det nuvarande. Så påståendet att ”risken för översvämningar är betydligt mindre här, jämfört med platsen där Lasstorps koloniområde ligger” är en uppenbar lögn. Det vore bra om kommunen redovisar vilket underlag de har för detta påstående, för det nya läget ligger på precis samma nivå som det nuvarande.
Och eftersom den tänkta placeringen ligger längre nedströms Lasstorpsdiket, kommer diket att vara mer välfyllt när vattnet passerar koloniområdet.
Kommunen har nu lagt ner åtskilliga tjänstemannatimmar för att lösa problemet med översvämningar av koloniområdet. Hur många timmar har det gått åt, och till vilken kostnad? Och har man löst problemet? Alls inte.
Man har däremot dragit på sig en massa kostnader, och fler lär det bli om man sätter de usla planerna i verket. Vad är kommunens budget för flytten?
Alltsedan kriget i Ukraina bröt ut för snart tre år sedan har samhällsdebatten kretsat kring det försämrade säkerhetsläget. Från många håll framhålls vikten av att öka självförsörjningsgraden när det gäller livsmedelsproduktionen. Odla i de egna trädgårdarna, odla på samhällsgemensamma marker, och – inte minst! – stimulera odling i koloniträdgårdar. Hur många initiativ har kommunen tagit i dessa frågor?
Berätta gärna för kommuninvånarna!
Men kommunen har skottat ner sig i sina skyttegravar. Från koloniföreningens håll har man framfört en rad initiativ och responsen har blivit – inte ens en fröpåse! Koloniföreningen kan bidra till ett ökat odlande utan att någon flytt behöver ske. Om kommunen tar ut bomullen ur öronen finns det många spännande förslag att lyssna till.
Det finns praktiska och juridiska frågor kopplade till en eventuell flytt. De som innehar en kolonilott måste väl rimligen sägas upp från sina kontrakt? Men som enskild kolonilottsinnehavare har undertecknad inget kontrakt med kommunen. Och jag kan ju inte sägas upp från ett kontrakt som inte finns.
Däremot har jag ett kontrakt med koloniföreningen. Det kan jag sägas upp ifrån, om jag gravt brutit mot bestämmelserna i kontraktet. Och det har jag inte gjort!
Men har inte kommunen något avtal gentemot föreningen? Det enda som finns är några protokollsanteckningar från 80-talet. Det lär inte kunna utgöra någon juridisk grund för att avhysa föreningen och dess medlemmar.
Den enda vägen framåt är att kommunen taggar ner, drar in klorna och lyssnar till föreningens synpunkter. Det blir nog en prövande erfarenhet för den maktfullkomliga grupp som hittills representerat kommunen i diskussionerna om koloniområdets framtid.