Här om kvällen genomled jag ännu ett debattprogram som avhandlade ”den svenska skolan” – som om det fortfarande skulle vara något enhetligt.

I programmet sågs företrädare för olika intressegrupper som forskare, före detta skolledare, rikspolitiker, kommunpolitiker med olika politisk hemvist samt friskoleföreträdare som talade sig varma för sina åsikter. Även ett par frustrerade lärare och någon stressad gymnasieelev fick säga ett par ord. 

Mest kännetecknades programmet tyvärr av en strid om talutrymmet. Några ämnen försökte man mitt i striden ändå avhandla. Det var de vanliga frågorna om betyg, betygsinflation, vinstuttag, nationella prov och PISA-undersökningar som skulle avhandlas.

Om syftet med programmet var att ge fördjupning för vilsna tittare riskerar det tyvärr att ha missats grovt. Om det däremot handlade om att skildra vilken splittring som råder i beslutsleden och dessutom befästa sina respektive skyttegravspositioner, kan man eventuellt se uppdraget som slutfört. 

Att ”vinna” diskussioner i debattprogram kan måhända vara skönt men segrarna bygger tyvärr inte alltid på ett värnande av helheten. Slagord är lätta att uttala men desto mer komplexa att genomföra. Ta exemplet ”ordning och reda i skolan”. Hur lätt är inte det att säga medan genomförandet i hög grad påverkas av externa parametrar. Idag förväntas det av lärare att de ska kunna hantera komplexa problem med en flexibilitet som enstaka akrobater besitter. 

Trygghet och tillit skapas genom lugnt, kunnigt, konsekvent och kärleksfullt bemötande över tid. Alla vet att förtroende tar tid att bygga men går fort att riva ner. Slimmade skolorganisationer leder till dagliga incidenter som bara måste lösas. Att på morgonen, med eleverna på plats, få reda på att din lunch fryser inne, att du behöver ”täcka upp” vid frånvaro så att du tappar din planeringstid (som fanns på schemat?) eller att din resurs i klassen är sjuk idag, händer lite för ofta för att organisationen ska kunna betraktas som välmående. Ekonomin går säkert ihop på slutraden men hur blir det med kvaliteten? 

Det är lätt att efter hand se den egna planerade undervisningen som mindre viktig än att ”rädda dagen”. Din kompetens som lärare blir inte lika intressant eftersom det inte är den som efterfrågas. Då är det lätt att tappa suget och lösa problemet genom att byta till en annan arbetsplats. Det är inte säkert att gräset verkligen är grönare där men hoppet är ju det sista som lämnar. Än värre är det för helheten om den nya arbetsplatsen inte ens är en skola. 

Skolan handlar om lärande. Då krävs stabila förutsättningar i form av välutbildade lärare som får göra det de kan och där de har befogenheter att tala om vad de behöver för att lyckas och vad de inte ska tvingas inkludera i sina uppdrag. Bra skolledare är den som prioriterar lärandet genom att anställa behörig personal framför obehörig, jobbar med arbetsmiljön och på allvar orkar stå upp för både lärares och elevers goda villkor – på tal om lätt att säga.

Bo Sundahl

Lärarförbundet