I ett år har vi levt med restriktioner och begränsningar av vår frihet. Vi kan inte träffas, träna, eller resa på samma sätt men vi har varit skonade från utegångsförbud, böter och piskrapp.
Sverige har en liberal hållning som bygger på ett gemensamt ansvarstagande – varje enskild individs agerande räknas. Frihet under ansvar.
Tidigt under pandemin beordrade Göran Dahlström (S) striktare regler än rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten. Detta gällde till exempel hot om att avslå framtida bidragsansökningar från föreningar som inte ställde in evenemang. Även politiken ställdes om genom kraftigt reducerat antalet deltagare på politiska sammanträden.
Många av Sveriges kommuner och regioner ställde om till digitala lösningar redan våren 2020, men Socialdemokraterna och Moderaterna i Katrineholm ville inte ens utreda möjligheten, trots påtryckningar från oppositionen. I januari 2021 fattades äntligen beslut om att möjliggöra för digitala sammanträden – nu skulle politikerna kunna ta ansvar för att minska smittspridning. I samma veva återgick man till full bemanning i samtliga nämnder med mera.
Tyvärr formulerades beslutet om digitala möten med att utgångspunkten att alla sammanträden är fysiska och för att få delta digitalt ska den enskilde ansöka till ordförande minst fem dagar i förväg och uppge ett särskilt skäl.
Här måste jag vara självkritisk. Jag är ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, och jag gick inte upp och motsatte mig dessa villkor. Det var naivt att tro att de rådande rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten skulle respekteras. Med facit i hand borde jag ha reserverat mig mot byråkratin i beslutet men i ärlighetens namn var jag lättad över att vi nu skulle övergå till digitala sammanträden.
I torsdags, den 4 mars, ansökte jag om digitalt deltagande på kommunstyrelsen den 10 mars. Jag angav rådande rekommendationer som särskilt skäl men min ansökan avslogs. Därför väljer jag att avstå helt.
Som liberal tror jag på frihet under ansvar. Jag tror på människors vilja och förmåga att ta personligt ansvar för det gemensamma. Vi är mitt i en pandemi, smittspridningen ökar igen och vårdpersonal sliter dag och natt för att rädda liv. Det är en stor besvikelse att Dahlström inte längre känner ansvar vare sig för att minska smittspridning eller för att värna demokratin.
Det verkar lätt att peka med hela handen när andra ska lyda order, men var finns viljan att själv agera ansvarsfullt?
Jesper Ek
Socialliberal ledamot i Katrineholm kommunfullmäktige och kommunstyrelse