Isabella Lövin, tidigare språkrör för miljöpartiet ställer i sin bok Oceankänslan, om behovet av en ny berättelse, frågan: ”Varför är det så omöjligt att göra något, när alla vet vad som behöver göras?” Hon skriver att vi behöver en ny berättelse om människan själv ”som ger mening åt vår situation, och som stakar ut nästa steg.”
Nu pågår en tävlan mellan partierna att kompensera för prisökningarna på bensin och diesel. Ett tak för vad bränslet får kosta har föreslagits av flera partier vilket beräknas kosta cirka 34 miljarder och oljebolagen jublar. Enligt ekonomerna späs inflationen på och förvärrar situationen. Några föreslår att inblandningen av biobränsle ska sänkas (den så kallade reduktionsplikten) vilket ökar utsläppen drastiskt och slår undan benen på den nu starkt investerande svenska bioenergibranschen.
Många förordar ny kärnkraft som lösningen på elkrisen och då slipper vi dessa ”vindflöjlar” på sina miljöstörande betongfundament. Utplaceringen av dessa nya kärnkraftsverk kommer att väcka minst lika stora protester som utplaceringen vindkraftsverk. Vi kan konstatera att partier som vanligtvis ogillar ”bidrag” och anser att marknaden löser problemen bäst, nu ropar på att staten måste ingripa med regleringar, kompensation genom bidrag och omfattande statligt stöd för ny kärnkraft.
Vi har inte bara en miljökris utan också en samhällskris. Få politiker föreslår att vi måste spara och ransonera. Åtgärder som vi kan göra nu och sammantaget får stora effekter både för plånboken och för miljön. Köra mindre bil, flyga mindre, sänka värmen i våra bostäder, spara på varmvattnet, äta mindre kött, minska matsvinnet eftersom en tredjedel av maten kastas, tänka över hur mycket och vad vi shoppar.
Med andra ord ändra vårt konsumtionsmönster. På lite längre sikt finns det en enorm potential i energieffektivisering. Det var olyckligt att alla stöd till just energieffektiviseringar som Miljöpartiet lagt fram togs bort i den borgerliga budgeten (med stöd av SD).
Vi som är seniorer har varit med om energikriser under 70-talet och då infördes till och med ransoneringslagen. Det var naturligt att spara på energin och ta till vara på allt som gick att återanvända. Vi måste agera på ett sådant sätt att våra barns och barnbarns miljö går att leva i och må bra. Deras dom kommer att bli hård: ”Hur kunde ni under 2020-talet ge bidrag till verksamheter som förvärrade samhälls- och miljökrisen och ökade utsläppen? Ni hade ju vetskapen om vad som måste göras sedan lång tid tillbaka. Ändå agerade ni tvärtemot.”
Lennart Tonell
Språkrör Gröna seniorer riks och fritidsboende i Vingåker
Lena Östholm Munkberg
Tillförordnat språkrör Gröna Seniorer riks