Efter att afroamerikanen George Floyd dödats av amerikansk polis har massiva protester blossat upp runt om i USA. Demonstranterna protesterar mot rasismen mot svarta i allmänhet och det rasistiska polisvåldet i synnerhet.
Dessa protester är helt och fullt berättigade. Rasismen mot svarta, byggd på kolonialism och imperialism, är utbredd och normaliserad och genomsyrar alla samhällets institutioner, såväl i USA som i andra delar av världen. 

På vissa håll väcks emellertid kritik mot protesterna med argument om att våld (eller snarare protester överlag, oavsett om de innehåller några våldsamma element eller ej) inte ”löser några problem”. Det är förvisso sant att våld inte är något självändamål, men att ifrågasätta en förtryckt grupps uppror är att misskreditera hela rörelsen och att sälla sig till förtryckarna. 

Det är de facto att hävda att ett månghundraårigt och ännu existerande förtryck, och alla människor som dött och lidit, och fortfarande dör och lider som en följd därav, saknar betydelse. Det är att ifrågasätta människors kamp för sin existens. Det är att helt bortse från att de protester som nu uppstått är en form av självförsvar mot ett system som dödar, misshandlar och trakasserar svarta.

Det ligger nämligen i naturen hos ett förtryckande system att inte vilja förändras av sig självt. Det ligger i dess natur att med till varje till buds stående medel slå vakt om den makt den för närvarande är i besittning av. Hade det räckt med samtal och diplomati för att krossa den rasistiska världsordningen hade detta varit åtgärdat för decennier sedan. För det har inte saknats försök, det har inte saknats storsinta försök från svarta att förklara hur deras liv bestäms och påverkas av en rasistisk struktur. 

Den institutionaliserade rasismen är således inget nytt problem, enda skillnaden är att bevis för denna numera filmas och sprids via internet, och problemet har formulerats otaliga gånger. Det är dock uppenbart att makten, den vita makten, saknar förmågan att lyssna till detta och den väljer i stället att fortsätta det systematiska förtrycket. Och vad finns då för alternativ kvar, annat än att fylla gatorna med protester?

Det är fegt och arrogant att kritisera protesterna. Det visar på en ryggradslös, vit, oförstående och trångsynt moralism. I stället för att kasta skit på protesterna, bör man fördöma orsakerna till dessa: förtrycket av svarta människor. 
 

Ung Vänster Södermanland genom 
Ivar Björklid