Den globala ekonomin har under de senaste decennierna utvecklats i en riktning som gynnar de redan rika, på bekostnad av den breda massan. Ekonomer som Thomas Piketty och Richard Wilkinson har visat att denna utveckling inte bara är orättvis utan också direkt skadlig för samhällen. Om vi verkligen vill skapa en bättre värld, är det dags att erkänna vikten av jämlikhet och börja agera utifrån det.
Thomas Pikettys forskning, särskilt i hans verk Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, visar att ekonomisk ojämlikhet inte är en tillfällig avvikelse, utan ett systemfel. Kapitalinkomster – som investeringar och fastigheter – växer snabbare än inkomster från arbete. Detta innebär att förmögenheten koncentreras i händerna på en liten elit, medan resten av befolkningen halkar efter. I dag kontrollerar de rikaste procenten en oproportionerligt stor andel av världens resurser, vilket begränsar möjligheterna för andra att ta del av ekonomiska framsteg.
Wilkinsons forskning i boken Jämlikhetsanden visar att samhällen med större jämlikhet mår bättre. Hälsa, utbildning, social rörlighet och tillit är starkare i jämlika samhällen, medan våld, psykisk ohälsa och kriminalitet är mindre utbrett. Klyftorna mellan rika och fattiga underminerar inte bara individens möjligheter utan också hela samhällets stabilitet.
Richard Wilkinson och hans medförfattare Kate Pickett till Jämlikhetsanden har kartlagt de negativa effekterna av ojämlikhet. I länder med stora inkomstklyftor är spädbarnsdödlighet högre, livslängden kortare och brottslighet vanligare. Detta är inte enbart en fråga om moral, utan en fråga om samhällelig effektivitet: resurser slösas bort på att hantera sociala problem som ojämlikhet skapar, i stället för att investeras i utveckling och innovation.
Det är därför inte förvånande att samhällen med mindre ekonomiska klyftor är mer stabila och lyckligare. Skandinaviska länder, som länge prioriterat omfördelning genom skatter och offentliga tjänster, har gång på gång rankats högst i internationella undersökningar om lycka och välfärd.
Vad kan då göras för att skapa ett mer jämlikt och rättvist samhälle? Här är några konkreta åtgärder:
– Återinför progressiva skatter: Piketty argumenterar för att kraftigt progressiva skatter på höga inkomster och stora förmögenheter är nödvändiga för att minska klyftorna. Att återinföra arvsskatt och förmögenhetsskatt skulle kunna finansiera utbildning, sjukvård och infrastruktur, som kommer alla till del.
– Stärk fackliga rättigheter och minimilöner: Genom att säkerställa att arbetare får en rättvis del av företagens vinster kan vi minska inkomstklyftorna och höja livskvaliteten för miljoner människor.
– Investera i välfärd och utbildning: Wilkinson visar att satsningar på jämlik tillgång till vård och utbildning gynnar alla, inte bara de fattigaste. Det handlar inte om välgörenhet utan om att skapa samhällen där alla får möjlighet att bidra.
– Reglera finansmarknaden: Genom att minska skattesmitning och införa globala standarder för företagsbeskattning kan vi undvika att storföretag och förmögna individer undkommer sitt ansvar.
Om vi vill skapa en värld som är rättvisare och bättre för alla, måste vi ta ojämlikhetens utmaningar på allvar. Piketty och Wilkinson ger oss tydliga bevis på att ekonomisk jämlikhet inte bara är en moralisk fråga utan en grundläggande förutsättning för ett framgångsrikt samhälle.
Det är dags att prioritera människor framför pengar och bygga en värld där alla har en chans att blomstra!