Vi människor vet att vi och vår miljö mår bra av att vi ställer bilen och går eller cyklar dit vi ska på kortare sträckor. En promenad eller cykeltur till handelsplatsen ger oss förstås både ekonomiska, hälso- och miljöfördelar. Hur kommer det sig då att vi ofta väljer bilen fast vi vet vad som är bäst för oss? Det är som med andra beroenden, vi vet att vi borde sluta men har svårt att klara av det.

Totalt står utsläppen från vårt privata bilåkande för närmare 20 procent av våra klimatskadliga växthusgaser. Det är ett problem att vårt samhälle alltför länge och mycket byggts på så sätt som underlättat att ha bil för att få ihop vardagen. Det är i städerna som det är enklast att minska bilberoendet, de korta bilresorna är ofta onödiga och därför mest skadliga. 

Det är i städerna bilismen med vägar och parkeringsplatser tar mest plats från bostäder och grönytor. Det finns mer parkeringsyta än boyta i Sverige och det finns tre parkeringsplatser per bil. Även de som inte har bil betalar med sina skattepengar till bilägarnas parkeringsplatser. Med färre bilar på våra gator vågar vi lättare låta våra barn cykla till skolan. 

En omställning av staden som förenklar individens val och ger bättre möjligheter till minskat bilberoende är nödvändig där vi behöver kunniga, orädda politiker som vågar visa vägen. 

Samhället (stat och kommun) måste genom samhällsplanering, styrande lagar och regler, investeringar och ekonomiskt stöd bana väg för den livsnödvändiga omställning som måste ske, exempelvis utbyggd, billig kollektivtrafik, bilpooler, fler cykelbanor, åtskilda från gångbanorna, färre parkeringsplatser och mycket mer.

För att uppnå detta behövs starka folkliga påtryckningar från miljö- och klimatrörelserna och andra folkrörelser som fack- och hyresgästföreningar. Och inte minst, att alltfler organiserar sig för att delta i detta viktiga samhällsuppdrag.

Elisabet Bohm
Åke Jennische
Lotta Wistrand
Aktiva i Klimatgruppen Naturskyddsföreningen Katrineholm