KD vill se en förändring av arbetet för personer med försörjningsstöd och arbetsmarknadsåtgärder i Katrineholm. På kommunfullmäktige 15/2 presenterade vi ett förslag på hur andra kommuner förändrat sitt arbete med att få människor till självförsörjning. Först och främst måste man fundera på om majoriteten är nöjd med sin politiska viljeinriktning och resultat av arbetet?
I svaren vi fick under debatten var att man lovordar det goda samarbetet mellan socialförförvaltningen och Viadidakt (Vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser), men skriver inget alls om vilket resultat man uppnår med detta. Eftersom verksamheten har pågått under många år borde man kunna visa på en god utveckling med färre arbetslösa, fler i arbete eller studier, lägre kostnader för försörjningsstöd, lägre kostnader för arbetsmarknadsinsatser med mera.
Att inledningsvis pröva i projektform en mindre samlad enhet/nämnd för försörjningsstöd (före detta socialbidrag) och arbetsmarknadsåtgärder, alltså en verksamhet, en budget och med en chef som äger ”problemet” som ska få människor att bli självförsörjande, måste våga prövas även i Katrineholm. Förslaget kan leda till halverade försörjningsstöd när vi jämför med andra kommuner som gjort förändringarna.
Inom Viadidaktnämnden så saknas utvärderingar och uppföljningar på inskrivna personer! Jämför med övrig kommunal verksamhet där det finns mycket statistik och underlag för kommande beslut i med och i motgång.
Är Katrineholm unikt i sin situation med många behövande av försörjningsstöd? Vi tror inte att Katrineholms befolkning är unik, däremot behöver vi en snabbare väg ur försörjningsstödet. Under minst 20 år har arbetssättet ifrån Socialdemokraterna varit på samma sätt med i stort sätt samma resultat.
Vi kristdemokrater är inte nöjda! Det är individens ansvar att bli självförsörjande utifrån sin egen förmåga. Kommunen måste bli bättre på att stötta denna process. Vad är det som är så unikt i Katrineholm att detta inte går?
Marian Loley
Joha Frondelius
Alexander Forss
Kristdemokraterna