Åke Wredén skriver (i lördagskrönikan 4/7) att kommunerna inte ska göras till syndabockar för pandemin. Naturligtvis beror de misstag som varit uppenbara inte enbart på kommunerna. Men de kan inte heller fria sig från det ansvar som legat på dem att hantera.
I Dagens Nyheter har man på debattplats kunnat läsa professor Martin Ingvars inlägg med rubriken ”Det kommunala självstyret kostar liv under pandemin.” Han menar att många gjort stora insatser under pandemin, men att systemfel gör att insatserna ofta inte leder till resultat. Styrningen av samhällets tjänster fungerar inte i krislägen. Det kommunala självstyret hindrar rationella krisfunktioner och gör det möjligt att skylla på andra.
Enligt en lag från 2006 skall kommuner och regioner göra risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) av hot som kan leda till extraordinära händelser och med beredskapsplaner förebygga dessa hot. Ett fåtal kommuner har gjort RSA-plan, men på ytligt och generellt sätt som inte täckt in covid 19-pandemin. Riksrevisionsverket har ett flertal gånger påpekat dessa brister utan resultat.
Även regionerna har ett stort ansvar för det som gått fel. De var också ålagda att göra RSA-analyser och förebygga bland annat pandemisk influensa. Regionernas handfallenhet visades med all önskvärd tydlighet när regeringen initierade masstestning. 100 000 tester i veckan var målet.
Inte en enda region kom ens i närheten.
Kim Fröde
Katrineholm
SVAR: Det är rätt uppfattat av Kim Fröde, att det bland annat var professor Martin Ingvars mycket långtgående angrepp mot det kommunala självstyret som jag vände mig emot i lördagskrönikan. Att radikal centralisering avvisas hindrar inte att det finns saker att kritisera och förbättra på kommunal nivå.
Det Kim Fröde pekar på i fråga om risk- och sårbarhetsanalyser kan höra dit. Detta är en av de många frågor där den nyligen tillsatta coronakommissionen kan tänkas komma med klargörande information och rekommendationer. Ett försiktigt frågetecken vill jag dock sätta för vilken effekt det slaget av övergripande dokument kan ha i ett sådant krisförlopp som en global pandemi.
Men här som på andra punkter gäller att när erfarenheterna summerats och tänkts igenom blir det lättare att urskilja vad som kan behöva förändras, jämfört med de senaste månadernas reaktioner i ett akut medicinskt krisläge.
Åke Wredén