Svar till Anna Wåhlström, Marlene Lahti och Hans Wrådhe den 22 juni, om varg och får.
De frågor som Urban Widholm och undertecknad har ställt till Mp:s representant i föregående artiklar, har ännu inte besvarats, trots att ni nu var tre som undertecknat den senaste skrivningen i tidningen, om hur en levande landsbygd ska kunna existera.
Både Urban och jag har tydligt klargjort att vargen är det största hotet för landsbygdens existens och utveckling.
Den småskaliga djurhållningen drabbades under 2020 av 153 rovdjursattacker där 553 tamdjur dödades (får, nöt, getter och häst, ren ej medräknade (Viltskadecenters uppgift)) tillkommer alla vilda djur som ej kan anges i antal (älg, kron- och dovvilt, rådjur m.m.) Värdet av rovdjurstagna tama och vilda djur rör sig om miljonbelopp. Flyttning av en enda varg kostade 9 miljoner kronor. I Sörmland kostade stängsel och ersättning för dödade och skadade tamdjur 601 000 kronor under 2020 och då finns bara två vargrevir. Betänk att det finns mellan 50 och 60 revir i landet. Ett stort antal hundar har blivit dödade och skadade av varg (22 st). Den miljonrullning som ni låter fortgå för att på konstgjord väg försöka bevara vargen är inte försvarbar.
Försök förstå hur det känns att mista en familjemedlem helt i onödan. Varje gång ett tamdjur blir vargens byte blir det också en katastrof för en social gemenskap. Struntar ni även i människornas lidande?
Det jag har tagit fram här ovan är bara en liten del av direkta ekonomiska konsekvenser för alla drabbade på landsbygden. Vi som vill vistas i skog och mark, oavsett om vi är jägare så ska vi inte behöva vara rädda för vår egen eller våra hundars hälsa på grund av ett inplanterat skadedjur.
Jag anser Miljöpartiet vara helt borta från den verklighet som vi på landsbygden dagligen lever i.