Svar på insändaren "Brist på medicinsk kompetens på äldreboenden" den 2/12.
I en anonym insändare i KK den 2/12 påstår undertecknaren ”Anhörig” att den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen rustades ner under 90-talet i Katrineholms kommun. Inget kan vara mer fel än detta.
Vi som då var i ledningen för verksamheten var övertygade om att vi behövde mycket mer medicinska resurser inom äldreomsorgen, än vad som fördes över från landstingen i samband med ÄDEL-reformen 1992. De 4 sjukskötersketjänster som vi fick med över, tillsammans med några få paramedicinare, var alls inte tillräckligt. Därför utökade vi successiv antalet sjukskötersketjänster, liksom antalet sjukgymnaster och arbetsterapeuter. I dag har vi drygt ett 30-tal tjänster av denna typ i kommunen.
Övertygelsen om att tillräcklig medicinsk kompetens var nödvändig i en välfungerande äldreomsorg gjorde också att vi såg till att på försök få driva primärvården i kommunal regi på 90-talet. Detta innebar givetvis ytterligare tillgång till sjuksköterskor och paramedicinare, men också till läkarkompetens, både till våra särskilda boenden och till hemtjänsten. Utöver de läkarresurser som knöts till varje boende inrättade vi också en särskild tjänst som äldreomsorgläkare, med uppgiften att helt koncentrera på utvecklingen av läkarinsatserna för våra äldre. Verksamheten var mycket framgångsrik, men upphörde tyvärr genom ett riskadagsbeslut i början av 2000-talet.
Jag är övertygad om att om den verksamheten fått fortsätta så hade coronapandemin kunnat hanteras mycket bättre inom vård och omsorg än vad som nu skett. Vi hade kunnat säkerställa adekvata läkarinsatser, något som nu tyvärr har brustit på för många håll. Det måste också bli möjligt för kommunerna att framöver få anställa läkare inom vård och omsorg, en uppgift som i dag endast ankommer på regionerna.