Replik till  "Huskatten - en lustmördare" den 13 juni.

En havsörn seglar i skyn och dyker plötsligt ned mot vattnet, Den vänder uppåt med en fisk i klorna och med kraftiga vingslag flyger den till sitt bo för att mata sina ungar med fångsten.

Vad är det vi har sett? En blodtörstig lustmördare? Nej, självklart inte. Vi har sett det naturliga beteendet hos ett rovdjur när det skaffar föda till sig och sina ungar. Det är ingen skillnad om det är en örn, en tiger eller en huskatt.

Vi som växt upp på landet och som kommit lite till åren lärde oss av att se den naturliga verkligheten. Men allt eftersom urbaniseringen fortsatt har människan kommit allt längre ifrån verkligheten. Man tror att man kan åsätta djur mänskliga känslor och beteenden. Man tror att det bästa för katten är mat gjord av fisk från allt mer utfiskade hav. Man tror att en katt trivs bäst instängd i en lägenhet, där den i bästa fall kan se sin naturliga miljö genom fönstret. Idag har till och med lagstiftningen detta som utgångspunkt. Man har glömt kattens naturliga liv.

Visst kan en katt ta en fågelunge som inte är tillräckligt vaksam och snabb. Det är en del av den naturliga evolutionen, där de svaga sållas bort och de starkaste individernas gener förs vidare. Men kattens huvudsakliga uppgift har glömts bort. I årtusenden har katten varit, och är också idag, människans bästa bundsförvant vad gäller att hålla borta skadedjur såsom råttor, sorkar och möss, djur som förökar sig lavinartat oavsett årstid. Det är så katten fungerar – när den får vara i sin naturliga frihet.