Kulturvandring vid Sävstaholms slott

I dessa coronatider är det betydligt bättre att vi utnyttjar naturens möjligheter än att sitta i slottet och titta på gamla tavlor och porträtt. Skriver Bengt Olausson
Vingåker.

I dessa coronatider är det betydligt bättre att vi utnyttjar naturens möjligheter än att sitta i slottet och titta på gamla tavlor och porträtt. Skriver Bengt Olausson Vingåker.

Foto: Therese Jansson

Insändare2020-05-12 05:13
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi har fått tillbaka Sävstaholms slott efter en renovering på 17 milj. Ja det är efterlängtat och en stor turistdragare med salonger och påkostade inventarier i det dåtida fattiga Sverige. Vi ska vara glada över den tidstypiska parken som täckte hela Vingåkers centrum. Jag kommer från en mer proletär miljö och är mera intresserad av hur vanliga människor levde.

Ser hur ungdomar och äldre sitter och fiskar utefter ån. Minns hur barnbarnet vid Sävstaholms slott drog upp en ål som var lika lång som hon själv. Lämnar slottsmiljön och går västerut. Tänker på lantarbetarna och hantverkarna samt de i Vingåker så vanliga skräddarna. Hur levde de i sin fattigdom? Kommer fram till Hacksta ö som var den tidens Folkets park. Där roades ungdomarna med dans och spontana slagsmål mellan pojkarna i konkurrens om de vackraste flickorna. Moralens väktare visade sitt missnöje över ungdomens brist på moral som de alltid har gjort. Ja dansen utvecklades nog när det blev tak över dansbanan i Vingåkers Folkets park. 

Jag knallar vidare i min kulturvandring, går över slätten och kommer upp vid Spånga där det förr var stor aktivitet Där fanns det kvarnar, kraftverk, järnbruk med stånghammare, sågverk och snickeri samt en massafabrik, ja inte allt samtidigt men de utnyttjade kraften i Vingåkersån. Det finns rester och ruiner kvar som visar ett försök i industrins barndom som berättar mer om min och Vingåkers historia och kultur än slottets överklasskultur. 

Jag saknar berättelser och uppgifter om verkligheten för dessa arbetare och företagsledare som på många sätt gjorde Vingåker bättre. Det är en svår och ogästvänlig miljö att promenera i. Området ägs till en del av Vingåkers kommun genom Vingåkers kraft AB. Jag har läst bokslutet för 2019 och förstår att de inte har råd med någon upprustning. Kraftbolaget har ju en demokratisk/ politiskt tillsatt styrelse som har stor påverkan i Vingåkers politik, men de verkar inte vara intresserade av kulturlivet? Vi har ju en upplevelseenhet i kommunen och det vore en upplevelse för Vingåkersborna att få kunskap och förståelse för den fina historia som vi har. I dessa coronatider är det betydligt bättre att vi utnyttjar naturens möjligheter än att sitta i slottet och titta på gamla tavlor och porträtt. Vi har mycket mer av naturupplevelser att visa, till exempel Tomsängen, Eksågen i Lundbyskog och Igelbålen. Dessa områden är i det närmaste gratis och bör ges ökat stöd för Folkhälsan och kulturlivet.