Hundägaren har alltid ansvaret

Min filosofi kring djur, speciellt hundar, är att det alltid är ägarens ansvar. Alltid. Jag har koll på min hund, du har koll på din hund. Springer din hund fram till min hund, hur ”snäll” eller ”glad” den än är, är det ditt ansvar. När min hund biter din hund, då är det mitt ansvar. Inte mitt fel, det är du som gjort fel genom att släppa din hund på en annan främmande hund, men mitt ansvar. 

Jag möter inte ofta folk med samma filosofi och hamnar ofta i diskussioner om just det här.

Ett exempel: Du har din hund, Fido, lös och promenerar stadsskogen. Plötsligt möter du en person med en hund i koppel. Personen ser er men väljer att fortsätta gå. Du tänker ”åh, nu kan Fido få leka med en annan hund”. Och vips så har Fido sprungit fram till den främmande hunden. Du ropar till främlingen: ”han är snäll och vill bara leka!” Men pang, så biter den främmande hunden din Fido. Du börjar skrika att den främmande hunden är farlig och inte borde vistas bland folk. 

Men vems ”fel” var det egentligen? Ditt med en okontrollerad hund eller främlingen med en kopplad hund? Det här skulle lika gärna kunnat hända med två kopplade hundar. 
Tänkte du någon gång varför den andra hunden var kopplad? Frågade du ens innan ”kan dom hälsa”? 

Alla hundar vill inte hälsa. Alla hundar går inte ihop med precis alla hundar. Bara för att din hund tycker om att hälsa betyder inte det att min tycker det. 

Tänk på det nästa gång. Det skulle underlätta för både dig och mig, men främst våra fyrbenta vänner. Eftersom vi alltid vill deras bästa.