I början av maj packade vi in barnen i bilen, Ă„kte ut frĂ„n Ălvsjö för sista gĂ„ngen och körde söderut. Vi hade sĂ„lt lĂ€genheten nĂ„gon mĂ„nad tidigare, och skulle fĂ„ ett liv pĂ„ landet. Huset, belĂ€get mitt emellan kyrkan, hembygdsgĂ„rden och byskolan, var sĂ„ vackert, och sĂ„ sĂ€reget, att vi Ă€n idag knappt vĂ„gar tro pĂ„ att vi inte nĂ€r som helst kommer vakna upp och inse att allt var en dröm.
NÄgra dagar efter att vi flyttat in kastades vi huvudstupa in i glesbygdspolitiken. Den som man hittills bara sett omnÀmnas pÄ debattprogram i teve. Den som handlar om hur landsbygden monteras ner, bit för bit, och tillÄts vÀxa igen.
De senaste tio Ă„ren har jag arbetat som psykolog, med inriktning mot barn med sĂ€rskilda behov. I mitt yrke har jag sett hur skolor och enskilda lĂ€rare kan göra skillnad mellan liv och död â ibland faktiskt i bokstavlig mening. Allting handlar om vilken vĂ€gledning man fĂ„r under de dĂ€r första, avgörande Ă„ren.
Vilket för oss till Kyrkskolan, i Mellösa by.
Bra skolor Ă€r en bristvara i det hĂ€r landet. Men det Ă€r ocksĂ„ en av de viktigaste konkurrensfördelar som en ort har, i striden om att locka till sig barnfamiljer. Det finns fĂ„ saker som kan förmĂ„ en familj att rycka upp sin existens med rötterna och flytta ut pĂ„ landet â men bra skolor Ă€r en av dem. NĂ€r vi sĂ„g Lugnet, som huset vi nu bor i heter, var nĂ€rheten till Kyrkskolan det som avgjorde valet och fick oss att ta det ganska dramatiska beslutet att flytta 11 mil söderut och inĂ„t landet, till en ort som vi innan visningen aldrig ens hört talas om.
Under den korta tid vi bott hÀr, har bilden av vilken roll skolan har för lokalsamhÀllet och barnen som bor hÀr omkring blivit allt tydligare. Kyrkskolan verkar inte vara vilken skola som helst. Engagemanget frÄn lÀrarna som arbetar dÀr tycks gÄ utanför det man rimligen kan förvÀnta sig av nÄgon som ser sitt jobb som bara ett jobb.
I modern tid har det nog sĂ€llan funnits bĂ€ttre förutsĂ€ttningar för landsbygden att vĂ€xa och frodas. Allt fler inser â precis som vi gjorde â att det Ă€r möjligt att arbeta pĂ„ distans vissa dagar, och ha lite lĂ€ngre pendling andra. Jag tror inte att vĂ„r familj Ă€r ensamma om att ha gjort en del ganska dramatiska omprioriteringar i livet under det gĂ„ngna Ă„ret. Omprioriteringar som samtliga innebĂ€r en rörelse bort ifrĂ„n storstadslivet, mot det smĂ„skaliga och naturnĂ€ra.
SÄ frÄgan Àr kanske i slutÀndan inte om vi vill stÀnga en skola, eller lÄta den vara öppen. FrÄgan Àr om vi vill att landsbygden ska gÄ mot en ny glansÄlder, i kölvattnet av den förflyttning mot distansarbete som uppstÄtt under Covidpandemin. Att montera ner landsbygdsskolor som Kyrkskolan Àr att kapitulera inför dragningskraften frÄn de större stÀderna, och dÀrmed frÄnsÀga sig möjligheten till en ökande befolkning och ett ökat skatteunderlag.
Jag och min familj har just flyttat hit, och egentligen kanske det inte Àr min sak att tycka nÄgonting om det hÀr, eller ens min sak att engagera mig. Men lyssna inte pÄ mig. Lyssna pÄ oss.
Karl Eder
Boende i Mellösa by