LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, är vägledande för mitt arbete.
Vård- och omsorgsförvaltningen (VOF) i Katrineholm har parollen ”RÖTT” (Respekt, Öppenhet, Tydlighet, Tillit) i sin värdegrund. Utifrån värdegrunden har jag ett medmänskligt bemötande, empati och kunskap om personers olika problematik. I arbetet har jag formell utbildning och praktisk erfarenhet.
VOF i Katrineholm har (enligt min erfarenhet) länge minskat sin personalbemanning. När en heltidstjänst avslutas, tillsätts inte ny personal med samma tjänstgöringsgrad. En heltidstjänst blir degraderad till en deltidstjänst. Det innebär att personalstyrkan minskas trots att arbetsuppgifterna kvarstår, vilket resulterar i att arbetsbördan ökar. (Det låter bra att Katrineholms kommun erbjuder 100 procent tjänstgöringsgrad – vad som inte framgår i den informationen är, att heltidsnormen ofta innebär arbete på flera arbetsställen).
Det som nu pågått i lång tid är, att Katrineholms kommun som arbetsgivare i VOF, bränner ut sin lojala och kompetenta personal för att spara pengar. Varför reagerar inte VOF, på de frekventa korttidssjukskrivningarna? Varför reagerar inte VOF på den stora personalomsättningen? Varför bekräftas inte personalen på arbetsplatsträffar, när oron sätts i ord?
Jag och Katrineholms kommun klarar oss alltid. Men, hur ska vi kunna stå rakryggade, se våra funktionshindrade personer i ögonen och säga att ”vi gör vårt bästa”, när vi inte har resurserna eller arbetsgivaren med oss i arbetet?