I torsdagens Katrineholms-Kuriren, och i media som Radio Sörmland med flera, får vi reda på att en hemlös man hittats misshandlad i Katrineholm. Turligt nog så kom mannen till sjukhus, genom föreningen Hemvists försorg.
Vad man reagerar på, är kommunens inställning till det inträffade. Vid förfrågan från Radio Sörmland till socialnämndens ordförande Johanna Karlsson om hennes syn på det inträffade, säger hon som så.
Att hon anser minsann att man från socialnämndens/kommunens sida inte gjort något fel!
Ja nu var ju inte det viktiga, om kommunen gjort fel eller inte. Det viktiga måste väl ändå var frågan, varför den stackars mannen inte kunde få hjälp av kommunen i den situation han befann sig.
Lite senare på dagen säger kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg på frågan, varför Katrineholms kommun inte har ett härbärge?
”Nej det är inte aktuellt med något härbärge, för vi har andra väl uppbyggda system för ändamålet.”
Ja men så bra då, bara nu inte kommunen byggt ett självspelande piano, där man prioriterar sin egen självömkan, före utsatta minoriteters behov.
Katrineholms kommun vill ofta beskriva sig som ”Sveriges lustgård”.
Det är en lustgård utan empati för de utsatta i samhället. Det är en lustgård med raka alléer och prunkande blommor i gators rondeller. Men stackars den som råkar att bli liggande ute vinter eller sommar av okänd anledning, utan att passa in i kommunens ”väl uppbyggda system”.
Det gäller att bli liggande på rätt plats, vid rätt tillfälle och helst på tjänstetid, annars finns här ingen nåd.