Tidningen har skrivit en del om rastning av hundar på våra kyrkogårdar och jag kan inte låta bli att fundera lite på frågan. Självklart förstår vi alla vad skillnaden mellan "rastning" och att ta med hunden till graven är. Så också om vi bara går igenom kyrkogården med en hund. Så detta bör inte vålla några problem.
Men så är det de andra.....de som faktiskt släpper hunden att springa hur som helst och pinka på gravstenarna. Alltså ägare som är så lata att de inte kan gå ut med sin hund på normalt vis. Ett problem, det förstår jag, för en kan ju undra om det vore trevligt med hundpink på deras föräldrars grav, eller kanske en väns som ligger där. Tänk efter alltså.
Sen kan det ske "olyckor", blir hunden nödig går det inte precis att stoppa den. Ta upp bajs med medhavd (givetvis, eller hur?) påse och dra ut hunden på grusgången om den börjat kissa, då blir inte gräset förstört. Hjälps vi åt och använder vanligt folkvett då funkar det.
Noggrann hundägare