I en nyligen gjord studie av Novus och Mälardalens högskola fick svenskarna besvara frågor om sin syn på och användning av hälsofrämjande teknik.
Av de tillfrågade är det 88 procent som instämmer helt eller delvis i påståendet att samhället behöver lägga mer resurser på förebyggande hälsoarbete. Utöver det egna ansvaret för hälsan anser 40 procent att vårdcentralen har det yttersta ansvaret för deras hälsa. Siffran bör jämföras med de 28 procent som menar att det är anhöriga, familj och vänner som har detta ansvar.
Idag använder hälften av de tillfrågade en teknisk produkt för att hålla koll på sin hälsa – aktivitetsarmband, blodtrycksmätare, pulsklocka, ”Smartwatch” eller våg. 40 procent kan tänka sig att ändra sina generella levnadsvanor på rekommendation av en teknisk lösning/produkt. Nästan hälften är villiga att betala för hälsofrämjande teknik. 2 av 10 med en kronisk sjukdom använder teknik för att hålla koll på sin sjukdom. Av de tillfrågade är 3 av 4 positivt inställda till uppkopplad träning för rehabilitering eller förebyggande av fall och 8 av 10 är positivt inställda till teknik som uppmuntrar till fysisk aktivitet.
Vilka slutsatser kan då dras? Föreställningen om ett utbrett teknikmotstånd kommer på skam. För majoriteten är hälsofrämjande teknik ett viktigt verktyg för att övervaka och främja den egna hälsan. Många använder redan sådan teknik. De som är emot är en minoritet, framför allt män som upplever att deras hälsa inte är så bra eller som inte anser sig leva hälsosamt.
Föreställningen att äldre skulle vara mer negativa till tekniken och använda den i mindre utsträckning motsägs av resultaten. De äldre är snarare mer positiva än de yngre. På samma sätt visar det sig att männen inte är mer teknikvänliga. Tvärtom. Det är i högre grad kvinnorna som använder tekniken och ser den som verktyg för att ta ansvar för och främja den egna hälsan. Vidare anser svenskarna att ansvaret för den egna hälsan är delat mellan vården och dem själva. Tekniken ett viktigt verktyg för det egna ansvarstagandet.
Som vi har sett saknas en samstämmig bild av tekniken. Därför bör brukare, klienter, patienter och andra medborgare komma till tals. Det är viktigt att analysera både möjligheterna och de negativa följderna av tekniken. Denna uppgift tar vi oss an vid Mälardalens högskola.
Petra von Heideken Wågert
Docent i fysioterapi Mälardalens högskola
Annica Kristoffersson
Biträdande universitetslektor i hälsoteknik Mälardalens högskola
Maria Lindén
Professor i hälsoteknik Mälardalens högskola
Jonas Stier
Professor i socialt arbete Mälardalens högskola