Så var det dags igen. Torgmiljön ska förändras och vårt ogästvänliga och svårutnyttjade torg ska förses med en byggnad som ramar in torget på ett naturligt sätt och skapar en användbar och trivsam torgyta. Men, som alltid när det är dags att utveckla och förändra någonting i Katrineholm så dyker det upp strutsar och promenadtanter och andra som är livrädda för att se något annat i sin vanliga livsmiljö än det som gällt sedan de själva var i koltåldern.
Detta är ett välkänt historiskt fenomen. Vem minns inte det ramaskri som utbröt när våra politiker på Göran Perssons tid i staden beslöt sig för att jämna ”Raggarbacken” med marken och bygga ett modernt och tidsanpassat komplex på platsen. Är det någon som i dag vill ha tillbaka den gamla sunkiga och nedslitna miljön på torgets västra sida?
Mycket av den här egendomliga kritiken utgår från den felaktiga föreställningen att Katrineholm fortfarande är en liten kommun. Vingåker och Flen, liksom Gnesta, Trosa och Mariefred är mindre kommuner och orter i länet, men inte Katrineholm, som i likhet med Strängnäs håller på att ta klivet upp till de mellanstora kommunerna i landet.
De små kommunerna med sin ofta museala karaktär må vara trivsamma att besöka, men det är sannerligen inget framgångsrecept att förvandla en kommun som Katrineholm till ett museum. Man måste förstå att det med en fortsatt befolkningsutveckling också krävs en kontinuerlig uppdatering och modernisering av stadens centrala miljöer. Och det finns mer att göra än det här. Förslaget om huset på torget togs fram av dåvarande samhällsbyggnadschefen Lars Hågbrant för snart tio år sedan. Det är sannerligen hög tid att förverkliga hans progressiva och framsynta idéer om en attraktiv och tidsanpassad torgmiljö.
Dessutom känns det som en trygghet att ett av våra lokala duktiga byggföretag står bakom projektet. Slarva inte bort det här. Sätt spaden i marken snarast!