Pandemin har slagit hårt mot de flesta organisationer, intressen och människor. Allra värst har det förstås varit för de som gått bort och deras närmaste. Det går inte att befria sig från känslan att den svenska hanteringen av pandemin har lett till att flera tusen personer i onödan avlidit på grund av brister i organiserandet av insatserna. När detta skrivs har 15 094 personer dött i Covid-19 i Sverige. Det är tre gånger fler än de som dött i Finland, Norge och Danmark – sammanlagt! Våra grannars sammantagna folkmängd är cirka 16,7 miljoner, att jämföras med Sveriges 10,2 miljoner.
Många dödsfall kan hänföras till avregleringen av apoteksväsendet. Vi hade inga lager av skyddsutrustning. Många trodde/hoppades säkert att någon annan skulle känna ansvaret. Så gick det – återigen! – när marknaden tilläts ta över verksamheten.
Nu droppar rapporterna in om hur återhämtningen går. Och det går bra i förvånansvärt många fall. Svensk ekonomi har klarat sig bättre än förväntat. Och nu kan vi läsa i bladen att julhandeln går mot ännu en rekordomsättning. Yippie, yippie. Sverige är räddat!
Men vänta nu! Är det inte just detta som klimatkrisen handlar om? Vi måste minska vår konsumtion (och därmed minska utsläppen), och befolkningen måste minska. Istället för att köpa mer, köp mindre! Res inte oftare, res mer sällan! Listan på hur vi i vardagen kan minska miljöförstöringen är lång som en sommarnatt. Vi – du och jag – måste ändra livsstil. Så enkelt och så svårt är det.