Den årliga marschen genom Katrineholm, "Maj i by", var återigen en framgång.
Katrineholms musikkår, som stod för tonerna, är värda beröm och uppmuntran. Det krävs både koncentration och kondition för att inte tappa anda eller tempo när det marscheras. Det är inte lätt att ta sig fram med tubor, tromboner och trummor i famnen.
Den disciplin som krävs för att hålla liv i en kulturform är också imponerande. Både vad gäller att fortsätta spela instrumenten och att hålla igång tillhörande föreningsliv. För även om det finns de som kan leva på sin kulturutövning så är det långt ifrån alla som kan. Mycket kulturverksamhet bygger på att individer frivilligt och oavlönat engagerar sig i skapandet eller konstformen. Därför är det också välkommet att Katrineholms kommun skjuter till en del bidrag till musikkåren. Lokalt kultur- och musikliv skulle inte dö utan kommunalt stöd. Men det som för kommunen är rena kaffepengar – underlättar mycket för kulturlivet.
Musikantleden behöver också fyllas på. Många instrument kan man förvisso spela även i hög ålder. Men någon gång behöver hornisten kliva av, och en annan kliva på. I det har musik- och kulturskolor en betydelsefull roll.
Kulturskolorna i Vingåker, Katrineholm och Flen har ett varierat utbud av kurser för barn och unga. Det är en bred palett av sång, instrument, bild, slöjd, teater, dans som gäller. Denna mångsidighet är värdefull och bör göras tillgänglig för alla barn. Men det är inte i alla familjer som musik- eller kulturutövning uppmuntras eller är självklar. Även kursavgifter och hyra för instrument kan göra att vissa familjer avstår att skriva in sina barn på kulturskola.
Därför är Katrineholms kulturskolas insatser i att nå ut till så många barn och unga som möjligt glädjande. Det handlar bland annat om återkommande besök i kommunens skolor. Det kan locka några ungar till att intressera sig för någon sorts kulturutövning. I Katrineholm finns det numera även den öppna och avgiftsfria verksamheten "Lilla Kulturskolan" som riktar sig till barn mellan sisådär tre och fem år. Det verkar vara en tämligen populär verksamhet.
Denna avgiftsfrihet är en komponent som behöver utforskas mer i vår del av Sörmland.
I Flen är terminsavgiften sedan ett par år tillbaka slopad. Bortsett från eventuell instrumenthyra så kostar det inget för familjer att skriva in sina barn på kulturskolan. Det har inneburit en betydande tillväxt av barn från familjer med utländsk bakgrund som går på kulturskolan. Sådan integration ska uppmuntras.
Men i kommunerna i Vingåker och Katrineholm kvarstår terminsavgiften, på 100 respektive 600 kronor. För de flesta är det inte frågan om stora summor. Men för familjer som lever med små ekonomiska marginaler kan det fortfarande utgöra hinder. Och för kommunerna hade det knappast behövt bli dyrt. Inte ens en miljon kronor i Vingåker och kanske det dubbla i Katrineholm. Det är görbart.
Och visst är det så statsbidragen till kulturskolorna har krympt. Och kommuner har många olika verksamheter att prioritera mellan. Men Katrineholm och Vingåker bör följa Flens exempel. Det skulle öppna dörrar till nya världar. Det är också bättre att barn spelar trombon eller dansar än att de busar och bråkar.