Man vill inte bli indragen i någon fejd. Ni vet ju vad som har gjort orten Baggetorp känd och ökänd. Först var det Skolfejden med alla upprörda känslor. Den höll på att spräcka ett helt parti. Sedan kom Grannfejden och spädde på eländet. I två teveprogram spreds namnet Baggetorp över Sverige på bästa sändningstid och orten blev förknippad med osämja.

De ortsbor som stått utanför bägge fejderna har fått tiga och lida. Plötsligt kändes det inte längre positivt att säga att man var från Baggetorp. När någon därifrån tillfrågades om hemort så kunde vederbörande lite svävande och lågmält mumla att ”jag bor mellan Vingåker och Katrineholm…”

Nog är det lätt att få en klick på sig, som brödbiten sa om smöret. Själv har jag nu plötsligt blivit placerad i Kråkvinkel.

Första gången jag hörde detta uttryck anropade jag min vän Google, som aldrig är svarslös. Besked jag fick var föga uppmuntrande. Närmaste synonymer till Kråkvinkel är följande: småstad, håla, avkrok, Grönköping och ankdamm.

Ordet lär ha skapats av det tyska uttrycket Krähwinkel, och det syns ju på lång väg att det inte är något vackert. Det är lätt att bli beklämd.

Från vilken källa kommer då denna hårda nedklassning? Jo, över en kopp kaffe tillsammans med en mer vidsynt än kortsynt medborgare ställdes världen plötsligt mot närområdet. När den vidsynte iklädde sig en roll liknande världens härskare under kriget och förklarade hur de tänkt, vilka som varit kloka och vilka som handlade i vanvett, så påpekade undertecknad lite försynt att världsproblemen inte är något att grubbla på för oss hemmavid. Här finns så mycket annat intressant.

Det var då som orden kom: ”Du med ditt Kråkvinkel! Så där blir en som umgås med knätofsar…” Hembygdsrörelsen hade fått sin dom. Vad som hänt i Vingåker var knappast värt en mässa, än mindre ett djupare engagemang, när det finns en hel stor värld omkring oss.

Att det bara är en bråkdel av hembygdsfolket som någon gång pryder sina ben med knätofsar är inget argument att ta fram i en diskussion som spänner över de stora linjerna. Här möttes två sidor som svårligen kunde förenas. Frågan kvarstår: Ska man ägna sig åt världen eller hembygden?

Jag åkte genom den befläckade och onämnbara orten hem till mitt kära Kråkvinkel medan den vidsynte fortsatte att läsa sin världshistoria.

Som en förmildrande omständighet kan meddelas att han fortfarande är medlem i vår hembygdsförening. Än finns det hopp för mänskligheten.

HARALD OTTOSSON