Idisslare blev prima ballerinor
Relaterat
Artikelbilder
Att mäta krafter ingår i utelivet. På Julita Gård bor 200 kor, 120 kvigor och 60 kalvar. I och med att besättningen går i lösdrift är rangordningen i flocken redan spikad, men lite gruff blir det ändå.Foto: Andreas Skogh
Att se kor göra svanhopp hör till ovanligheterna, men lyckan över grönbetets frihet kräver ett krumsprång allra minst.Foto: Andreas Skogh
Glädjen visste inga gränser bland de fyrbenta liven.Foto: Andreas Skogh
Fakta
Astrid Lindgren och glada kor
Under slutet av 80-talet slog Astrid Lindgren larm om djurens situation, bland annat om kor som aldrig fick komma ut ur ladugården och beta gräs. Protesterna ledde till den nya djurskyddslagen, som kom 1988 och som Astrid Lindgren fick i 80-årspresent med löfte om såväl fria höns som betande kor. Djurskyddslagen säger att alla nötdjur som är över sex månader ska ut på bete och mjölkkor
ska ha två till fyra månaders sammanhängande betesperiod, beroende på var i Sverige gården ligger.
Sedan många år tillbaka har kosläppet vid Julita Gård varit ett givet besöksmål och omkring 3 500 sökte sig i går till gården. Om man inte visste bättre kunde man ha trott att Ullareds shopping-Mekka tillfälligt flyttat till en kohage i Julita för tillströmningen visste inga gränser.
Som ett brokigt lapptäcke i regnbågens alla färger böljade åskådarströmmen längs kohagens staket och förväntan var stor både utan och inne. I ladugårdens dunkel väntade nämligen ett gäng fyrfota väninnor otåligt råmande i väntan på friheten.
- Jag hör dem mua! utbrast en liten flicka uppflängd på pappas trygga axlar.
Så, på det magiska elvaslaget var det dags att glänta på portarna och efter en viss tvekan släppte alla spärrar.
Som ryska balettens prima ballerinor fast 550 kilo tyngre steg Bosse Karlsson SRB-kossor till väders i ystra krumsprång, bländade av solen och yra av vårkänslor. Visst var det lätt att förstå deras gränslösa entusiasm.
Ingen annan tid på året finns det så många nyanser av grönt som under maj månads klorofyllexplosion och det var det inte utan att man önskade sig tre extra magar för att själv kunna idissla allt det där saftiga krispiga försommargräset.
Först efter en bra stunds skuttande övergick aktiviteten till att klia pannorna mot den gråstyva leran och mäta krafterna genom att stånga haggrannen. De något djärvare kossorna tog ett kliv närmare staketet och de där nyfikna människorna som flockats för att glo på dem. Vände så sina kloka blickar mot de storögda tvåbeningarna och råmade hest som om de undrade:
- Vad i hela friden gör ni här?
Under söndagen fanns även chans att ta en tur med hembygdsföreningens veterantraktor och kärra eller ta en närmare titt på gårdens maskinpark.
Vid en angränsande hage kunde man dessutom närmare bekanta sig med gårdens SRB-besättning och Liam Öhrn, två och ett halvt år, från Marmorbyn led definitivt inte av koskräck. Stormförtjust hade han fattat posto vid hagen och belåtenheten visste inga gränser när han fick en blöt kopuss. Med varsin grabbnäve gräs lockade Liam och hans kompis ivrigt.
- Kossor kom nu! KOM nu!
- Vi bor utanför Marmorbyn och brukar åka till grannbonden, men de har mest höns och hästar. Det är första gången vi är på kosläppet och är väldigt trevligt och känns vårigt! konstaterade Liams mamma Carmela Esposito.
