Ikeas babypaket. Barnvagn. Skötbord. Bilbarnstol. Deltagarna på föräldrakursen rabblade upp vad de köpt till sina kommande bebisar. Då var det fortfarande fyra månader kvar till bebisleverans. Jag sa ingenting.

De hade läst böcker om förlossning, skrivit förlossningsbrev och funderat över vad de skulle packa ned i väskan till bb. Jag sa ingenting.

Barnmorskan på kursen berättade om komplikationer som kan uppstå vid förlossningen, vi fick se en film om två par som förlöste barn. Kvinnorna hade ont. Vi skulle ställa frågor om vad vi funderade över. Jag sa ingenting.

När jag kom hem en kväll från jobbet möttes jag av en orolig blick från min man, som i handen höll boken Vänta barn. "Jag är orolig för dig, hur ska det gå med allting, det är jobbigt med förlossning" sa han. Jag vek i hop boken med orden "Men läs inte i den där".

Vår egen barnmorska undrade på en av de senaste kontrollerna om jag hade några frågor om förlossningen. Hon fiskade efter svar och gav exempel på frågor, eftersom jag själv inte ställde några. Till slut sa jag bara "Jag förstår att det kommer att göra skitont och vara asjobbigt, men jag vill inte veta så mycket mer". Hon brast ut i ett förvånat skratt. Det är förmodligen vanligare med 20 nojiga frågor än ett krasst konstaterande.

Men för mig är bästa förberedelserna att inte veta för mycket. Inte läsa på om komplikationer som eventuellt kan uppstå under förlossningen. Inte planera barnets tillvaro med en mängd inköp. Inte läsa om andras förlossningshistorier. Jag vill vara i det som händer för stunden, vecka för vecka, i magen. Ta det som det kommer, saker och ting blir ändå adrig som man tänkt sig.

Jag gick inte tillbaka till föräldrakursen. Det gjorde däremot min man, som fick se en film om vad han kan bidra med när barnet kommer. Det visades bilder på en man som städar, lagar mat och handlar. "Den där rollen kan jag redan", sa min man. Han fick även ta del av en diskussion om för- och nackdelar med amning. Det är som om man måste problematisera det som inte är problematiskt. Om man inte var stressad över graviditet, förlossning och föräldraskap innan så blev man garanterat det av att delta i en föräldrakurs.

Men kvinnor har ju fött barn i alla tider, bb-personalen vet vad de gör och små barn har klarat sig utan Ikeas startpaket.

Vi har köpt en begagnad spjälsäng som står hemma hos min mamma och några få klädesplagg som jag gömt i en låda. Det räcker så länge. Min ribba ligger fortfarande på en stilla undran om det faktiskt blir ett barn av det som sparkar i magen.

JENNY THORELL