Blogg - publik

Henkkes blogg

Blogginlägg

1. Krönika: Kommer du ihåg?
   Jag hade en hel del ångest för den här krönikan. Jag skriver i regel roliga krönikor, lättsamt med en liten smart twist ibland. Och det tycker jag om. Det är roligt att skriva. Ibland har jag skrivit "samhällskritiska" eller debatterande krönikor också, men endast en gång har jag skrivit en text som var "från hjärtat". Det var väl runt två och ett halvt år sedan och jag kände samma den gången. Hur mycket kan man berätta. Hur mycket vill jag berätta? Detta kanske inte alls är segmentet för mig, men jag kände att jag ville prova.
   Den var både jobbig och renande att skriva och det blev nog kanske lite flummigt. Förhoppningsvis blev det dock begripligt. Det enda jag vet att det är skrivet rakt från hjärtat. Lämna gärna en kommentar om ni vill.
   
   Kommer du ihåg? 
   
   Du såg på mig och sade: berätta något. Något om dig. Något om mig.
   
   Kommer du ihåg när jag berättade om hopptornet? Om hur jag klättrade upp och på avstånd såg mina drömmar flyta omkring på vattenytan. Om hur jag tog sats och djupdykte ned, bara för att slå i botten. Om hur jag såg drömmarna förvandlas till ringar på ytan och lösas upp.
   Kommer du ihåg?
   
   Jag var sexton år och jag kunde nästan inte simma. Jag fick se kamrater, förälskelser och anonyma ansikten försvinna ifrån mig när de skar fram genom vattnet. Alltsammans medan jag höll ett stadigt tag i kanten. Jag var aldrig bra på att våga släppa taget. Jag var livrädd för att hamna på djupt vatten. En dag släppte jag ändå taget, på vinst och förlust. Och känslan var underbar. Jag kände mig som en fisk där jag sprattlade framåt. Jag kom en meter eller två, innan jag förstod att jag tagit mig vatten över huvudet. Cement runt mina fötter. Aldrig skulle jag släppa den trygga kanten igen.
   
   Jag var nitton när jag gav mig ut på öppet hav. När jag hissade segel och lät vinden föra mig mot okänd horisont. I min båt var jag trygg. Jag klev av på en strand i ett underland. Där en lång dags färd endast ledde till natt och det ljus som skulle visa vägen i natten spred endast mörker. Jag mötte ett väsen som visade vägen och längs vägen i natten stal hon min glädje och lämnade mig tom. För en lång tid gick jag vilsen längs landets slingriga väg innan jag till slut kom tillbaka dit där jag en gång startade. Jag satte segel på min båt och lämnade underlandet bakom mig. Aldrig skulle jag lämna den trygga båten igen.
   
   Sommaren kom, hälsade och tackade för sig i ett enda andetag. Hösten fortsatte i en lika jämngrå ton och sedan kom vintern. Denna evigt långa vinter. Jag hade seglat utan riktning så länge att jag förträngt att livet bestod av mer än att vaggas fram i vattnet genom den grå kalla dimman, dag efter dag. Månad efter månad.
   
   Men så en dag stod du bara där. I kylan, ut ur mörkret kom du över isen, du sträckte ut din hand och slet mig ur min livbåt. Och jag föll hårt. Vi vandrade längs höga berg, förbi obskyra kvarter och citerade amerikansk popkultur tillsammans. Sedan drack vi grön öl.
   Kommer du ihåg?
   
   Vi har vandrat åt samma håll ett tag och även trots att jag hör att isen knakar under mina skor så vill jag inte sträcka mig efter kanten. Jag vill inte sätta mig i min livbåt igen. Jag vill glida på isen, ned för backen. Den backen från den kvällen, kommer du ihåg? Det är kallt ute. Det är vinter. Men jag tror att jag känner våren.
   
   HENRIK KÄLLMAN - 31/3 2013
   
   • • Henrik Källman
     • 2 apr 2013 17:46
     • Taggar: krönika
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

2. Håkan är tillbaka!
   
   
   Äntligen ett livstecken från Håkan Hellström! Och det bådar gott, stark text med ett stort stänk sorg. En rannsakan som ändå landar i någon slags hoppfullhet. Arrangemanget betydligt mer positivt, andas något som kan klassas som The Killers light.
   
   "Jag är 39, jag är ett tappat självförtroende, en pojke från förr är tillbaks igen, han bara står där och stirrar mig rakt ned i själen". Jag tror att "Det kommer aldrig vara över för mig" är en gryende klassiker.
   
   Nu är det bara dags för Lars Winnerbäck att bjuda på något nytt. Något som lär gå mer i Nick Cave-mörker baserat på vad han visade upp i fjol. Men tills dess får Håkan fylla tomrummet. 17 april släpps plattan.
   • • Henrik Källman
     • 13 mar 2013 14:12
     • Taggar: youtube
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

3. Hail LKPG HAHA!
   En sån otroligt fin kväll igår i Linköping. Ben Kersley är den elegante engelsman som driver klubben LKPG HAHA! i Linköping och igår hade han verkligen satt ihop en kväll som levererade. 
   
   I konkurrens med Petra Marklund som uppträdde i den stora Crusellhallen på Konsert och Kongress i Linköping så uppträdde jag, Ben Kersley, Eric Löwenthal, Tobias Jacobsson, Palle Strömberg och kvällens dragplåster Lasse Karlsson. Runt 75-100 pers någonstans var det som var där och tittade, förmodligen några färre än vad Petra Marklund hade, men jag hade inte velat byta. Publiken var så otroligt bra och skämde bort oss komiker. Det var bara att surfa. Lyhörd, glad och otroligt generös. De var den verkliga nyckeln till att kvällen blev så bra som den blev.
   
   Det är så otroligt lärorikt och roligt att uppträda med så rutinerade och skickliga komiker som Eric Löwenthal, Tobias Jacobsson och Lasse Karlsson. Att se deras scenspråk, genuina glädje och förmåga att sälja in en historia gör ju att man blir ganska ödmjuk. Jag kör ju själv en ganska alternativ stil inom standup om man ska jämföra med just dessa tre, säljer inte mina skämt på riktigt samma sätt, men jag lär mig massor av att observera dem. Alla dessa herrar var fan HELT briljanta igår. Jag och Palle är lite grönare ståuppkomiker, men vi skötte oss också bra igår tycker jag.
   
   Jag blev omnämnd i dagens "Corren" tillsammans med de andra. Glad överraskning, trodde att Lasse K var den enda som skulle bli omskriven, men icke. Mitt omdöme lät:
   
   "Därpå följande Henrik Källman sticker ut mest. Hans helt egna stil går ut på att långsamt, och till synes uttråkat, stapla korta historier på varandra, utan någon som helst sammanhang. Men kul är det."
   
   Konstig känsla, att inte bli sågad alltså. Eller anmäld. Kan vandra på ångorna från det här giget till Oktober. Tack Eric, Tobias, Palle, Lasse, publiken och i synnerhet Ben Kersley för en otroligt fin kväll igår. Tack också broder Linus som agerade chaufför.
   
   Så alla östgötar se nu för fasiken till att ta er till LKPG HAHA i fortsättningen, nästan kväll är 4 april med den emintente Al Pitcher!
   
   
   En bild från igår. Meningslös trivia: Både kavajen och byxorna köpte jag när jag var sexton. Så man kan se ut va, tihi.
   • • Henrik Källman
     • 8 mar 2013 19:34
     • Taggar: standup
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

4. Linköping ikväll!
   Uppträder ikväll i Linköping på Konsert & Kongress, samma plats som jag såg The Tallest Man On Earth på den där bitterljuva fredagskvällen för snart en månad sedan. Fast en annan av scenerna. Åk gärna dit och titta, det är ett riktigt pärlband av fantastiskt roliga komiker och bra människor på scen ikväll. Möjligheten att ge mig stryk kommer finnas efter showen ifall ni inte gillar mitt gig. Eller för att ni bara vill ge mig stryk.
   • • Henrik Källman
     • 7 mar 2013 05:49
     • Taggar: standup
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

5. Standup, standup
   Fullmatad vecka på g. Imorgon är det standup på Maffia Comedy Club i Stockholm och på torsdag ska jag till Linköping och uppträda på min gode vän Ben Kersleys klubb "LKPG HAHA!" med Eric Löwenthal, Tobias Jacobsson, Palle Strömberg och Lasse Karlsson. Det ska bli sjukt roligt.
   
   Det blir gig tre och fyra det här året. Håller väl inte världsrekordtempo men jag är glad för det lilla jag kan köra. Gig ett och två gjorde jag i Örebro respektive Norrköping. Två roliga gig, det i Örebro är svårslaget. Fruktansvärt roligt, bra ställe. Extra roligt att ha goda vänner på plats som stöd/press. Det gjorde mig i alla fall extra peppad att prestera och jag är jättenöjd. Giget i Norrköping gick också bra, men inte samma urladdning som i Örebro.
   
   Två bilder från Örebro där jag hade både feber och hosta. En hosta som äventyrade alltihop, men som genom ett trollslag höll sig borta hela giget. Tack för det.
   
   Har insett att mina brallor är en vattendelare.. Jag är bara glad att jag får på mig dem, så här 8 år senare... Sedan ÄR de tuffa!
   
   
   
   
   
   Kom igen, håll inte tillbaka! Låt höra nu. Hur fina är brallorna egentligen?
   • • Henrik Källman
     • 4 mar 2013 21:48
     • Taggar: standup
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)