Det är fru Ann-Louise som öppnar till bostadsrätten på Claestorpsvägen. Poa väntar i soffan i vardagsrummet. Han har svårt att ta sig upp. Hälsan vacklar. Det är elva år sen han hjärtopererades. Med åren har ärren blivit många, långa och märkbara.

Idrotten har också satt sina spår. En trasig armbåge har inte velat läka trots flera operationer och ett halvår på sjukhus för rehabilitering.

- Jag går med rollator. Jag har just fått en elmoppe och en bil med automatväxel och p-tillstånd på handikapp-parkeringar så att jag blir lite mer rörlig.

Det märks att Poa lider.

- Jag har inte mått så bra alltid, men försöker sköta jobbet som KAIK-konsulent så gott det går. Men jag orkar inte längre vara i hallen från 06 till 24 vid cuper och läger.

Hans idrottsintresse vaknade tidigt och fick energi av två lärare, tidigare elitgymnasten Ulla Holm och Birger Furberg, som båda uppmuntrade träningen. Poa hade inte fyllt 15 när han debuterade i KAIK:s a-lag i fotboll, som högerhalv mot IFK Norrköpings reserver. Det blev division 4-spel som bäst. I handboll blev karriären betydligt längre, som spelare mellan 1960 och 1976. Som ledare är den inte över än.

1979, när KAIK, på försök, fick arrangera det som då hette Adidas cup fick Poa ansvaret för turneringen. Det har han fortfarande. "Försöket" har bara rullat på och nyligen fick klubben kontrakt på fem år till. Sverigecupen har följts av Juniorelitcupen och åtskilliga riksläger och landskamper. Allting årligen återkommande – tack vare Poa.

Hans energi räckte också för att klubben skulle åta sig två skol-VM och sex trim-SM i Duveholmshallen. Förbundet har tackat med att bjuda med Poa på flera oförglömliga handbollsresor till stora turneringar, Katrineholms-Kuriren har prisat honom som Årets eldsjäl, han har fått medalj av Katrineholms kommun och i samband med Juniorelitcupen i december får han motta Stig Gustafssons stipendium på 25- 000 kronor från Svenska handbollförbundet.