Den nya medietekniken är, liksom de flesta tekniska landvinningar, ett medel som kan användas i goda eller mindre goda syften. Att, som ofta görs, jämföra informationstekniken via nätet med tradiditionella massmedier är sakligt sett vilseledande. Mera är relevant att jämföra den nya tekniken med tryckerier, kombinerade med en avancerad distributionsapparat.

Det finns inga tekniska begränsningar i vad som innehållsmässigt kan framställas i en tryckpress eller mångfaldigas i en kopiator. Dock finns en gedigen lagstiftning som säkrar tryckfriheten samtidigt som den undantar olämpliga eller farliga tryckta alster från de för övrigt grundlagsstadgade friheterna.

Den nya tekniken kan ses som en yttrandefrihetsrevolution i sin linda. Den extremt snabba, lätthanterliga och kostnadsmässigt överkomliga tekniken ger oanade möjligheter. Men någon strukturerad lagstiftning som rensar nätet från snusk, strunt, illasinnade rykten, lögner och annat skräp som vräks ut finns inte. Anarkin kan lätt leda till frihetens motsats.

En sund, omdömesgill användning av nätets möjligheter i folkbildningens och demokratins tjänst och för artificiella sociala kontakter människor emellan berikar mänskligheten. Men de sociala medierna och den nya teknikens många möjligheter kan i händerna på till exempel samvetslösa, omdömeslösa propagandamakare för att inte tala om hänynslösa despoter användas som vapen mot frihet och demokrati.

Att politiker och tjänstemän på lokal vardagsnivå använder sociala medier till att kommunicera med och informera medborgarna ger nya möjligheter till ökad verklig öppenhet. Rätt använda är sociala medier förträffliga medel för fortsatt demokratisk utveckling. Men om medlet får bli självändamål förloras målet ur sikte. Med allvarlig risk för felstyrning.

Dessvärre finns tecken som väcker misstankar om att Mattias Jansson som kommunchef blivit de sociala mediernas fånge. Kommunchefens vurm för medlet gör att han tenderat att omge sig med rådgivare som bland annat av legitima yrkesmässiga skäl intresserar sig mer för nya medier än för kommunalrätt, demokrati och andra övergripande kommunala frågor. Vissa kommentarer i nätdebatten tyder på att rådgivarna och deras likasinnade antagit skepnader av fångvaktare.

Det händer ibland att makthavare använder ordet öppenhet till sin motsats. Ett överflöd av information läggs ut i syfte att avleda uppmärksamheten från det som är viktigt och relevant men kanske obehagligt för berörd makthavare. Att Mattias Janssons syfte med att, som han gjorde, lägga ut skriftliga frågor, ställda av Katrineholms-Kurirens kommunreporter under ett pågående granskningsarbete, enbart var att ge medborgarna adekvat, allmän information är kvalificerat struntprat.

I nätdebatten förlöjligas vår reporters frågor med sinsemellan motstridiga påståenden: ”gammelmedia” informerar hopplöst sent och frågorna innehåller felaktigheter. Visst kunde vi ha publicerat en del av uppgifterna i dagens nyhetsartiklar tidigare. Men en viktig orsak till senfärdigheten är att vi tvingats vänta ett antal dagar på att Janssons kontor lämnade ut det underlag vi begärt in i form av offentliga handlingar. I den mån frågorna byggde på felaktigheter räknade vi med att upplysas om och rätta till dessa – innan vi publicerade något.

Det är det slaget av kontroll och eftertänksamhet som artiklar i Katrineholms-Kuriren grundas på. Tyvärr väcker Mattias Jansson misstanken om att han, medvetet eller omedvetet, lade ut delar av ett ännu inte färdigarbetat artikelunderlag på sin blogg i syfte att hindra oss från att i framtiden använda rätten att fritt samla in information. Så kan tekniken också användas!