Med så kallade plånboksfrågor hoppas den rödgröna oppositionen återta initiativet i valrörelsen. Bland annat hoppas de kunna upprepa Göran Perssons taktiska utspel till barnfamiljerna år 2002 genom att sänka taket för maxtaxan på dagis.

Det handlar om att taket sänks med 360 kronor för det första barnet och 240 för det andra. För hemtjänsten föreslås taket sänkas med 100 kronor.

Göran Perssons maxtaxa innebar att avgifterna för många föräldrar sänktes med tusentals kronor. Det är inte säkert att den nu föreslagna sänkningen betyder så mycket för hur småbarns föräldrarna röstar. I den mån småbarnsföräldrarna i det här valet vill lägga sina röster på det block som ger mest i deras plånböcker måste de också ta hänsyn till skillnaderna i skattepolitiken .

Både i lokala och centrala debatter har Socialdemokraterna talat mycket om hur alliansens väldiga skattesänkningar äventyrar välfärden. Nu vill de rödgröna sänka skatten för pensionärerna med 11,9 miljarder. Dessutom kopierar oppositionen regeringens förslag om en halvering av tjänstemomsen, bland annat restaurangmomsen. Man vill vidare åter­-
ställa avdragsrätten för a-kasseavgiften.

Regeringsalliansens totala skattesänkningar under mandatperioden uppgår till 26,7 miljarder jämfört med alliansens 33,15. Regeringen vill sänka inkomstskatten genom att införa ett femte jobbskatteavdrag. Skatten för pensionärer sänks med 4,8 miljarder i regeringens förslag och tjänstemomsen halveras. Regeringens skattehöjning stannar vid 2 miljarder och handlar huvudsakligen om höjd skatt på alkohol och tobak.

Mona Sahlin säger att det är skillnad mellan skattesänkningar och skattesänkningar. De rödgröna föreslår skattesänkningar för att komma tillrätta med orättvisor medan regeringens skattesänkningar ökar klyftorna, tycker hon.

I flera fall accepterar oppositionen regeringens förslag och lyfter in dem i det rödgröna manifestet. Det gäller bland annat rättspolitiken och en hel del av regeringspartiernas förslag om resurser till utbildningen. Men skattehöjningarna är betydande. Arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år höjs, förmögenhetsskatten återinförs och bensinskatten höjs.

De rödgröna vill riva upp den fria etableringsrätten inom vården. Däremot föreslås ingen ytterligare kvotering i föräldraförsäkringen, trots att alla de rödgröna partierna sagt sig vilja utöka antalet pappadagar. Att det inte kom något förslag om detta var en av de stora överraskningarna. Både Wetterstrand och Ohly har dock antytt att det ändå kan komma ett förslag senare om en ytterligare kvotering.

Den enkla förklaringen till att en ytterligare kvotering inte föreslås torde vara insikten om att ett sådant förslag saknar stöd i väljarkåren. De rödgröna har således inte bara tvingats anpassa sig till varandra, de har också tvingats försöka anpassa sig till verkligheten.

För första gången finns det nu två relativt tydliga alternativ att välja mellan i ett svenskt riksdagsval. Matchen kan börja, sammanfattade Miljöpartiets Peter Eriksson läget efter de grönas presentation. Men matchen handlar inte enbart om de två valmanifesten. Den handlar om vilka personer som ska få väljarnas förtroende att styra riket. I de senaste opinionsmätningarna har regeringspartierna haft en klar övervikt. Återstår att se om det rödgröna manifestet förmår ändra den saken.

Väljarna har dessutom anledning att nogsamt studera de kommunala valmanifesten. De stora frågorna om vården, omsorgen och, åtminstone än så länge även skolan, är ju huvudsakligen rent kommunala angelägenheter.