Stark utveckling under nygammal hotbild
Det går bra för Sverige just nu – faktiskt betydligt bättre än väntat. I går presenterade Statistiska centralbyrån, SCB, siffrorna från andra kvartalet i år och de visar att bruttonationalprodukten, BNP, ökade med 3,7 procent jämfört med samma period för ett år sedan. Jämfört med första kvartalet i år ökade tillväxten med 1,2 procent.
Det finns i stort sett två anledningar till att tillväxten skjutit sådan fart. En är att hushållens konsumtion ökade kraftigt, en annan att produktionen inom näringslivet ökat ännu mer. Antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta steg också. Exporten är på en nivå som inte noterats sedan 1994.
Allt detta är naturligtvis positivt. Men det innebär sannerligen inte att Sverige och svensk ekonomi går mot en ny guldålder. Det finns nämligen flera faktorer som inger oro på litet sikt. Exporten ökar från mycket låga nivåer. Och all produktion exporteras inte då industrin samtidigt ökar lagerhållningen, vilket rimligtvis innebär att den framtida produktionen blir litet lägre.
Den största oron orsakas av skuldkrisen som många länder i Sydeuropa nu försöker bekämpa på ett sätt som borde få till följd att dessa länders konsumtion och därmed importbehov minskar. En dämpad tillväxt också i USA utgör ytterligare ett orosmoln i horisonten.
Vad alla bör vara medvetna om är att den i dag väldigt positiva stämningen i svensk industri och ekonomi snabbt kan vända. Det finns analytiker som bara väntar på en så kallad andra våg i eurokrisen och om den kombineras med en allmän nedgång i de stora EU-länderna och USA så slår det kvickt och hårt mot Sverige.
Dessa varningssignaler kommer dock inte att hissas av de ledande politikerna under de närmaste månaderna. Regeringsalliansen kommer självklart att använda dessa siffror som ett helt riktigt argument för att den förda politiken har varit gynnsam för landet och väljarna. Finanskrisen, konjunkturnedgången och den ökade arbetslösheten var något regeringen inte kunde, kan eller ska beskyllas för; krisen var global med stora konsekvenser överallt.
De nu presenterade siffrorna kommer av allt att döma att spela en roll i det valmanifest som alliansen presenterar nästa månad. Om ekonomin starkt förbättras, skrivs de litet mer långsiktiga utsikterna upp vilket ger utrymme för ett och annat nytt vallöfte. Redan har en skattesänkning nästa år för pensionärerna lyfts upp på agendan. Nu blir det nästan helt säkert en sådan för att minska effekterna av den så kallade bromsen i pensionssystemet: den slog ju till i år till följd av lågkonjunkturen och den negativa tillväxten. Bromsens effekter har ju dessutom förlängts för att den inte skulle bli alltför våldsam under ett år.
Det är möjligt att också andra nya vallöften ställs ut av regeringen, men finansminister Anders Borg kommer nog att hålla emot duktigt då han är väl medveten om de risker som finns runt omkring Sverige.
Det senaste kvartalets BNP-siffror välkomnas nog också varmt av den rödgröna oppositionen som känner att den nu fått en bättre grund för alla de kostsamma förslag som redan presenterats. Oppositionen vore dock inte utmanare till regeringsmakten om den inte också lägger till nya, gärna dyra, förslag under den försåtliga argumentationen att rättvisan i samhället ska öka.
För väljarna gäller det att granska kommande löften utifrån den hotbild som finns. Allt det positiva som finns kan förvandlas till sin motsats på väldigt kort tid. Den läxan fick alla lära för ett par år sedan.
