Det är farligt att vara ensam. Amerikanska forskare har gjort en analys av nästan 150 studier och kommit fram till det som redan är känt – nämligen att det är riskfyllt att vara ensam. Social isolering innebär, säger forskarna, en 50-procentig ökning av risken att dö i förtid.
I ett försök att konkretisera riskerna sägs att ensamhet, såvida den inte är självvald, är jämförbar med alkoholism eller att röka 15 cigaretter om dagen. Social isolering är skadligare än ett stillasittande liv utan motion och dubbelt så farligt som fetma.
Det är tidigare väl känt att isolering, eller ensamhet, påverkar humöret negativt. Det i sin tur innebär ökade fysiologiska risker som exempelvis högt blodtryck. Sämre mathållning och ökad användning av alkohol och tobak är andra inslag i den nedåtgående spiralen som följer på ensamhet.
I vårt samhälle är det framför allt äldre personer som drabbas av den här icke självvalda ensamheten. Livsvariga partner dör och barnen bor långt bort. Jämnåriga blir sjuka och faller ifrån. På äldreboenden har personalen inte tid att bara vara mänskligt sällskap.
Ensamheten ökar och därmed behovet av olika former av vård, vilket ökar samhällets kostnader. När inte de rent mänskliga aspekterna får önskat gehör måste de samhällsekonomiska tas till för att en förändring om möjligt ska kunna ske.
Människornas ökande grad av ensamhet kan i det här fallet jämföras med hur samhället värnar om djuren. På söndag, första augusti, börjar en ny lag att gälla. Den gäller hästar och hur hästägare åläggs att sköta sina djur.
Hästar är sociala varelser och därför ska de ha möjlighet att vara utanför sina spiltor och utan utrustning minst sex timmar varje dag. Hästarna ska vara nära andra hästar eller i undantagsfall andra sociala djur. Det är ord och inga visor. Hästarna får från och med söndag rätt att vara tillsammans med kompisar och röra sig fritt sex timmar om dagen. Exakt hur denna lag ska kunna kontrolleras och om någon försumlig hästägare kommer att dömas för att inte ha gett sin eller sina hästar denna frihet återstår att se.
Kristdemokraterna har länge talat om att införa en så kallad värdighetsgaranti inom äldreomsorgen. En garanti som bland annat innebär att äldre personer får möjlighet att vara ute varje dag – om de själva så vill. Under årets Almedalsvecka presenterade också Folkpartiet genom sin partiledare Jan Björklund ett förslag om en garanti för äldre att komma ut en gång om dagen. Folkpartiet vill anslå en miljard kronor om året till detta och andra förslag som ska förbättra tillvaron för äldre.
När två partier av de fyra i regeringen vill ge äldre bättre villkor – och faktiskt rättigheter som tillkommer djuren men inte människorna – så borde det få genomslag i det valmanifest som allianspartierna arbetar med och som ska presenteras i nästa månad. Om regeringen inte kan samlas bakom ett gemensamt förslag med detta innehåll blir det en besvikelse som kan få genomslag på valdagen; i ungefärliga tal är en femtedel av befolkningen ålderspensionärer och dess andel av väljarna än större.
Undan för undan har utvecklingen, och därmed politiken, gått i en riktning som prioriterar självförverkligandet av indi-viden samt ekonomi och effektivitet. Den politiken har lett till att grupper ställs mot grupper och i den kampen är de som inte är aktiva och bidragande till samhällsbygget, det vill säga de äldre, förlorare. De hamnar i ett utanförskap, som inte är acceptabelt i ett samhälle som säger sig vara mänskligt.