Förvaltningsdomstolarna prövar beslut som överklagas, men gör enbart strikta juridiska bedömningar som dessutom begränsas till att den del ett ärende som formulerats i överklagandet. Varje kommunmedlem har rätt att överklaga kommunala beslut men långt ifrån alla får rätt även om de har rätt. För att få rätt krävs viss juridisk kompetens.

$1

För ett par decennier sedan var problemet mindre allvarligt. Bland politikerna fanns en vilja att respektera kommunalrätten och vid gränsfall till och med hålla ett säkerhetsavstånd till överträdelser. Kommunjuristerna hade hög integritet och hög status – i mindre kommuner hade ofta den högsta tjänstemannen tillika uppdraget som kommunjurist.

Kommunjuristerna var ämbetsmän i medborgarnas tjänst. Ofta välkomnande de laglighetsprövningar; de uppmuntrade ibland missnöjda medborgare att överklaga och kunde till och med hjälpa dem att formulera korrekta klagoskrifter. Denna ämbetsmannakultur och genuina känsla för rätt och fel finns inte i dagens kommuner. Den försvann gradvis i små steg, utan debatt och utan övergripande principbeslut.

Vid strikta juridiska bedömningar görs inga lämplighetsprövningar. Men forna tiders kommunjurister hade ett vidare uppdrag; de fungerade som rådgivare åt politikerna också i frågor om vad som ansågs etiskt lämpligt eller olämpligt.

$1

Det kan diskuteras om inte etiska frågor i demokratisk ordning borde vara valda politikers sak att bedöma från fall till fall. Och det ligger en del i den grundtanken. Ansvaret är alltid politikernas, men det förutsätter att de vet vad de gör. Det vill säga att de medvetet tänjer gränsen till det olämpliga för att i kommande val låta väljarna ta ställning.

I en kort nyhetsartikel i förra veckan berättade vi om vissa reaktioner, särskilt bland företagarna i Vingåker, mot att kommunalrådet Viking Jonsson (S) raggar sponsorer åt VVK som klubbens ordförande. Reaktionerna på kkuriren.se blev många och heta och bekräftade att saken är kontroversiell. En del stödde Viking Jonssons försvarsinlägg, att det handlar om ett ideellt uppdrag för en behjärtansvärd sak som sköts på fritid. Det är säkert sant.

Sant är dessvärre också att engagemanget, till den del det handlar om att samla in pengar, kolliderar med uppdraget som kommunalråd. Blotta misstanken att någon företagare, som är eller kan hamna i en förhandlingssituation, kan påverkas till att ge KVV en slant, stämmer till eftertanke.

Jonsson verkar, att döma av hans egen kommentar, inte förstå problemet. Därför borde han ha tillgång till en expert som han har förtroende för och som kan förklara saken för honom. Jonssons dubbelroll är dock enbart en lämplighetsfråga – olaglig är den inte.

$1

En del ledande sörmländska landstingspolitikerna ger däremot intryck av att antingen strunta i gällande lagar eller vara ovanligt dåligt insatta i regelsystemet. Att de är nya som politiker anförs som förklaring men är ingen ursäkt, Var och en som låter sig väljas till ledande politiska uppdrag måste åtminstone kunna tillräckligt mycket för att veta när de behöver fråga om något.

Ylva G Erikssons (MP) vindkraftsnepotism, som enligt vad som uppgivits slutade med att hon själv betalade fakturan till landstinget från makens företag, var uppenbarligen bara en av många fadäser. Beslut har fattats om landstingsrådsposter – utan att Jörgen Danielsson (S) fattat att han fattade beslut. Dokumentationen har inte ens diarieförts, den har distribuerats vid sidan om alla befintliga rutioner utan att handläggande tjänstemän informerats.

Juridiken och etiken måste få en renässans i kommunerna. Det är, om något, en förtroendefråga!