Se bilden: klockan är 14.15 en onsdagseftermiddag i Katrineholm. 27,8 barn i åldrarna 6–12 år myllrar omkring på en skolgård och i ett litet skogsparti vid en låg- och mellanstadieskola.

Ett gäng tredjeklassare har dragit sig undan bakom ett par stora stenar. En grupp lite yngre flickor leker med en boll på asfaltsytan framför skolhuset. Några småpojkar klänger i klätterställning. De större pojkarna spelar fotboll på grusplanen en bit bort. En ensam flicka står för sig själv i ett hörn och känner sig lite utanför.

Rent statistiskt är det en enda vuxen fritidspedagog som har ansvar för alla dessa ungar. Just nu är dock hon (för det är ett typiskt kvinnoyrke) upptagen med att hjälpa en förälder som kommit för att hämta sitt barn att leta efter ett par försvunna gummistövlar. Och snart är det dags att räkna in allihop för att gå till matsalen och äta mellis.

Den här dagen har allt hittills gått bra, tänker fritidspedagogen när hon har prickat av alla barn. Ingen har ramlat och skadat sig, inga slagsmål eller gräl har uppstått, ingen har avvikit eller blivit hämtad utan att prickas av på den livsviktiga listan på entrédörren. Efter mellis ska pedagogen försöka dra igång en aktivitet så att den ensamma flickan kommer med i gemenskapen.

Tidigare i veckan kom Kommunalarbetareförbundet med en rapport om hur det står till på fritidshemmen i Sverige. Resultaten är inte smickrande för kommunerna. På 30 år har barngrupperna blivit dubbelt så stora. Dessvärre har personaltätheten minskat i ännu högre grad. Det går tre gånger så många barn per vuxen på fritids än för 30 år sedan.

Rapporten presenterar statistik på nationell, regional och lokal nivå som visar att i genomsnitt i Sverige går det 20,8 barn per vuxen på fritids (årsarbetare). I Katrineholm är motsvarande siffra 27,8 barn per vuxen (att exempelvis jämföra med 22,4 i Vingåker och Flen 18,6).

Hälften av alla barn i åldern sex–tolv år går på fritids i Katrineholms kommun. Eftersom få elva- tolvåringar går i verksamheten, är andelen yngre barn högre. Kommunals rapport visar att många föräldrar, med all rätt, är oroliga för sina barn när de är på fritids. När man talar om "förvaring" av barnen i- stället för pedagogisk verksamhet och trygg omsorg, är det inte fråga om någon överdrift.

Frågan är varför föräldrarna inte protesterar högre, eller ställer högre krav på ökad personaltäthet. Kan det vara för att maxtaxan i barnomsorgen gör att man betalar så pass lite (max 840 kronor per månad) att man inte anser sig ha rätt att ställa krav?

En annan fråga är hur kommunen organiserar sin fritidsverksamhet. Kommunals rapport visar nämligen att kostnaden per barn är 42- 621 kronor per inskrivet barn och år, att jämföra med 35- 160 kronor i riksgenomsnitt.

Skattebetalarna i Katrineholm betalar alltså ett högt pris för fritidshemsverksamheten. Men det högsta priset betalar barnen.