Den fråga som rönt mest intresse i public service-utredningen är finansieringen. Utredningen, som presenterades på tisdagen, föreslår att dagens tv-licensavgift ska ersättas med en skatt som ska betalas av alla över 18 år som har en beskattningsbar inkomst.

Förslaget gillas inte av alla. Bland annat har Sveriges Radios vd Mats Svegfors och tillträdande vd Cilla Benkö höjt ett varnande finger.

Sund skepsis inför förslag som kan innebära en ökad politisk inblandning i verksamheten är bra, men frågan är om inte kritikerna stirrar sig blinda på ordet skatt. Enligt förslaget ska inte den nya skatten ingå i statsbudgeten, utan betalas ut från ett särskilt konto på Riksgäldskontoret. På så sätt vill man förhindra klåfingriga politiker från att lägga sig i verksamheten.

Hur man än ser på den föreslagna skatten som en finansieringslösning går det inte att komma ifrån att tv-licensen alltmer har kommit att spela ut sin roll. Avgiften är kopplad till just ett innehav av en tv. Men i dag sker allt mer av mediekonsumtionen via datorer och mobiltelefoner. Det är än så länge gratis. Dessutom är licensskolket tämligen omfattande. Enligt utredningen struntar cirka 12 procent av hushållen i att betala avgiften. Det motsvarar ett inkomstbortfall på knappt en miljard kronor per år. Till det ska man även lägga kostnaden för Radiotjänst som läggs ned om förslaget går igenom.

Däremot är det tveksamt om utredningens förslag kommer att innebära mer pengar till public service-företagens grundläggande verksamhet. Utredningen utgår i stort sett från att den nuvarande kostnadsnivån hos företagen ska behållas.

Den framtida finansieringen av public service-företagen är en viktig fråga, men till syvende och sist är det ändå kvaliteten i utbudet och frågan om Sveriges televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions oberoende mot staten och andra aktörer i samhället som borde vara den väsentliga frågan att diskutera.

Här finns det också anledning att vara mer vaksam – djävulen återfinns som bekant i detaljerna. Inte minst rör det frågan om den så kallade förhandsprövningen, som innebär att företagen själva ska anmäla ”nya permanenta programtjänster - eller andra tjänster av större betydelse” till regeringen för godkännande. Trots att denna prövning ännu inte gått att utvärdera föreslår utredarna att den ska vara kvar, för att – som man sade på presentationen av betänkandet – möta kritikernas krav på att den ska tas bort.

Förhoppningsvis fokuseras debatten kring public serviceföretagens framtid mer på frågor som denna. För det är i detaljfrågorna som striden om företagens oberoende kommer att stå.