I krönika i dagens Katrineholms-Kuriren skriver socialdemokratiska riksdagsmannen Fredrik Olovsson från Katrineholm, att vi i Sverige, precis som i våra grannländer, behöver lyfta frågan om en kommunreform.

Sverige består i dag av 290 kommuner i väldigt varierande storlekar. Minst av alla är Bjurholms kommun i Västerbotten. Där bor 2 428 personer. Jämförelsen med Sveriges största kommun, Stockholm, som har 871 952 invånare, blir hisnande.

Trots att många av Sveriges kommuner är så små att de redan i dag har svårt att klara av att möta medborgarnas behov av samhällsservice och myndighetsutövning, är det så gott som politiskt omöjligt att lokalt driva frågor om kommunsammanslagningar.

Faktiskt har utvecklingen efter den senaste kommunreformen för cirka 40 år sedan, då stommen till dagens kommunindelning gjordes, gått i motsatt riktning. Flera småkommuner har brutit sig ur större kommuner. I Sörmland skedde det senast 1992, då Gnesta kommun och Trosa kommun knoppade av från Nyköpings kommun.

När Fredrik Olovsson tar upp frågan gör han ingen hemlighet av att han i sammanhanget tänker på Vingåkers kommun och möjligheten till ett samgående med Katrineholm.

"När jag för några år sedan andades om att det nog vore bra för Katrineholm och Vingåker att slå ihop sina påsar blev det en hel del upprörd debatt", skriver Fredrik Olovsson i krönika och redogör för varför det inte räcker med att samarbeta kommunerna emellan som görs i dag i exempelvis samhällsuppgifter som vatten och avlopp, räddningstjänst och vuxenutbildning,

"Kommunalförbund, gemensamma nämnder och bolag för med sig ett demokratiskt underskott och högre kostnader", säger Fredrik Olovsson, vilket vi mer än gärna instämmer i.

Diskussionen om att slå ihop Katrineholms och Vingåker är som sagt inte ny. För lite knappt tre år sedan sådde Fredrik Olovsson ett frö till en omfattande debatt i frågan i ett blogginlägg. Det utmynnande i att Moderaternas Björn Andersson i Vingåker inför valet 2010 föreslog att Vingåkersborna skulle folkomrösta om en kommunsammanslagning. Kommunstyrelsen röstade ja till en folkomröstning och en arbetsgrupp fick i uppdrag att formulera den konkreta fråga som Vingåkersborna skulle få ta ställning till. Frågan, som inte kunde bli särskilt konkret eftersom varken ordet kommunsammanläggning eller orten Katrineholm fick nämnas, löd: ”Har Vingåkers kommun tillräcklig ekonomisk bärkraft för att som egen kommun möta framtidens krav?”

Frågan blev dock aldrig ställd, eftersom ett enigt kommunfullmäktige beslutade att avblåsa folkomröstningen.

Sedan dess har denna viktiga fråga dessvärre varit så gott som stendöd. Till i dag, då Fredrik Olovsson i Katrineholms-Kuriren sår ett nytt frö till en debatt. Förhoppningsvis är jordmånen denna gång lite bättre.