Den tuffa skolpolitiken
Bildningsnämnden i Katrineholms kommun drar över budgeten år efter år.
Och inte nog med det: trots högre lärartäthet än riksgenomsnittet och att man utöver detta gör av med mer pengar än man fått, är det många elever som inte når kunskapsmålen. Och nu utsätts också bildningsnämndens verksamhet i grundskolan för konkurrens i form av friskolor, med varsel och nedläggningar som följd.
Invånarna i Katrineholm börjar vänja vid denna beskrivning av ett kommunalt skolväsende i förfall.
Den mörka bilden har inte, som man skulle kunna tro, målats av desperata föräldrar till de barn som förväntas lämna grundskolan utan godkända betyg och behörighet till gymnasiet. Inte heller är det utarbetade, lågavlönade lärare som hållit i penseln, eller ens den politiska oppositionen, som ju borde kunna plocka poäng på att skolan i Katrineholm inte riktigt fungerar som den borde.
I stället är det är de två högst ansvariga politikerna, kommunstyrelsens ordförande, Göran Dahlström (S) och bildningsnämndens ordförande Anneli Hedberg (S) som pekar ut bildningsförvaltningens verksamheter, förskolan/barnomsorgen, grundskolan och gymnasieskolan som ett stort bekymmer. Senast i måndags kväll, när kommunens bokslut för 2011 debatterades i fullmäktige.
För i Katrineholm och dess kommunpolitik, där socialdemokratin regerat sedan Sverige fick allmän rösträtt år 1921, är det majoritetens privilegium att formulera problemen. Och nu är det alltså skolan som pekas ut med hela handen och lite till:
Budgetdisciplinen i några områden är usel, vissa rektorer saknar respekt för såväl pengar som demokratin. Resultat och resurser hänger inte ihop.
Orden om skolan var många och hårda från både Dahlström och Hedberg.
Problembeskrivningen är förvisso sann. Bildningsnämnden hade i fjol ett underskott på nästan 18 miljoner kronor, och särskilt i grundskolan har de genomsnittliga betygsresultaten sjunkit från en låg nivå på senare år. Högstadiet i Valla ska avvecklas till nästa läsår och personal har varslats om uppsägning. Två nya friskolor, etablerar sig i Katrineholm, samtidigt som Floda friskola lockar många nya elever. Det är trångt i kommunens förskolor, som behöver nya lokaler och i gymnasieskolan är man mitt uppe i en omfattande reform.
Den uppkomna situationen har flera orsaker. Verksamheternas kostymer måste ständigt anpassas till elevunderlaget. Fler och fler elever bedöms ha särskilda behov, och vi blir allt mindre benägna att acceptera att barn inte får en bra skogång och goda resultat. Allt detta är bra, men kostar både pengar och kraft samtidigt som de besparingar som görs blir svåra att motivera och deras effekt dröjer.
Den politiska oppositionen hävdar att skolan i Katrineholm är underfinansierad och vill skjuta till mer pengar. Majoriteten kräver budgetdisciplin och skärpning av verksamhetens företrädare.
Skolan i Katrineholm behöver sannolikt en kombination av detta.



































































