Upp på fast mark
Sent på onsdagskvällen sipprade ryktet om Löfven ut. Under torsdagen bekräftades uppgiften från flera håll, slutligen också av partisekreterare Carin Jämtin och Löfven själv.
Som ordförande för IF Metall har Stefan Löfven gjort sig känd för att vara pragmatisk, ha förmåga att lyssna, och agera utifrån realistiska analyser av industrins förutsättningar. Under finanskrisen skrev han till exempel avtal om arbetstidsförkortning för att undvika uppsägningar på grund av orderbristen – för vilket han fick både beröm och kritik. Sedan, när orderingången ökade, gick han ut hårt och krävde rejäla löneökningar.
Där hans två senaste föregångare på partiledarposten varit vagt visionära angående behoven på arbetsmarknaden, kan Stefan Löfven med stor trovärdighet peka på konkreta behov. Det är inte osannolikt att han kommer att bli en reell och välbehövlig utmaning för regeringen på det här området.
Löfvens har en i grunden positiv inställning till EU och euron. Hans uppfattning om kärnkraften är känd. Han är främst intresserad av att långsiktigt säkra industrins energiförsörjning. Det bäddar för den breda politiska överenskommelse som Vattenfall efterfrågat, för att våga bygga nya reaktorer.
Men som partiledare måste Stefan Löfven kunna prata politik på alla tänkbara områden. Det återstår att se hur han kommer agera i frågor som jämställdhet, miljö, främlingsfientlighet, socialförsäkringsnivåer, småföretag, infrastruktur och mycket annat.
Den tidigare metallbasens lite ensidiga bakgrund å ena sidan, skapar å andra sidan utrymme för fler S-politiker i frontlinjen. Och i riksdagsarbetet blir det rentav en nödvändighet. Den nya partiledaren sitter inte i riksdagen och kommer inte kunna ta partiledardebatterna i kammaren. Det blir i stället den tilltänkta gruppledaren Sven-Erik Österberg som får debattera mot alliansledarna. Det är onekligen en svaghet, särskilt eftersom Österberg inte är någon särskilt karismatisk debattör.
Men om Stefan Löfven lyckas hålla ordning på prioriteringarna och inte faller för frestelsen att lova allt till alla, kan Socialdemokraterna ändå bli ett oppositionsparti som tvingar regeringen att skärpa argumentationen och reformagendan. Vad de lättrörliga urbana medelklassväljarna kommer att säga i nästa val är inte lätt att veta. Just nu är det viktigaste att Socialdemokraternas relevans i svensk inrikespolitik återupprättas.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 27 jan 2012 16:38 Micheal Flessas (Ej registrerad)
While some may think Stefan Löfven(S) is the Socialdemokraterna "savior", I, however, think it's best to withhold judgement until the man has time to express his political views under the duress unique to a political campaign.