Var är kvinnorna?
2010 var sju av 262 verkställande direktörer och bara tre procent av styrelsernas ordföranden kvinnor. Samt 22 procent av ledamöterna. Det skrev ledarna för Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas respektive kvinnoförbund i en debattartikel i Dagens Nyheter på lördagen. Och så drog kvoteringsdebatten i gång igen.
Motståndet är kompakt och kretsar framför allt kring tre argument. Det första slår fast att företagens rekryteringsprocesser av vinstintresse självklart är meritokratiska, och därför måste underrepresentationen av kvinnor bero på att det saknas kompetenta kvinnor att rekrytera. Många som sett styrelserum från insidan hävdar dock att professionalism inte alltid är det som utmärker arbetssätt och rekryteringsprocesser. Svågerpolitik, intrigerande och lojalitetsband är vanligt förekommande. Förmodligen skulle kvotering, tvärtemot farhågorna, leda till att osunda mönster bröts och arbetssättet därmed professionaliserades.
Det andra argumentet handlar om kvotering som princip. Särskilt de borgerliga ungdomsförbunden går gärna i taket över denna form av diskriminering av, som det skulle bli, män. Senast ut var CUF:s ordförande Hanna Wagenius som på sin blogg förklarade sin avsky mot kvotering. Visst, det vore olyckligt om kompetenta manliga individer skulle utmanövreras av mindre kompetenta kvinnliga individer. Men det vore klädsamt om dessa lågande diskrimineringsmotståndare i lite högre grad ville låta sig uppröras också över den rådande ordning som gör att kvinnor har så svårt att få vd- och ordförandeposter i stora börsföretag.
Det tredje argumentet är generellt och går ut på att staten bör reglera det fria näringslivet så lite som möjligt. Det är nu i och för sig ganska reglerat på andra sätt, men en liberal grundhållning bör vara försiktighet inför varje ny detaljstyrning.
Kvotering är ett trubbigt verktyg. Inte minst kan det komma att motverka sitt syfte, och vändas mot de personer som kvoteringen var tänkt att hjälpa. Ingen vill betraktas som ”inkvoterad”. Och fokuseringen på enbart styrelserummen är inte heller särskilt lyckad. Därför är mjukare påtryckningar att föredra. Öppna jämförelser till exempel, föreslår de tre förbundsordförandena i debattartikeln. Det är ingen dålig idé.
Jämställdhet i sig själv är inte det enda vinsten med en jämnare representation. Jämställda företagsledningar ger bättre lönsamhet, visade bland annat en studie från 2009, gjord av revisionsbyrån McKinsey. Oprofessionella och nepotistiska rekryteringsprocesser sänker således lönsamheten.
Hur svårt kan det vara egentligen? Som Jesper Sundewall på Riksrevisionen skriver i en replik i DN: ”Att skapa en jämställd styrelse borde inte behöva ta längre tid än det tar att säga extra bolagsstämma.”
Senaste kommentarerna:
Skrivet 12 jan 2012 06:47 Antifeministen (Ej registrerad)
Jag har ett fjärde argument. Det är män som startar och bygger upp alla framgångsrika företag. Därför är det självklart att män ska dominera i styrelserummen. Och precis allting som existerar är en man som har uppfunnit. Om det inte fanns män skulle ni kvinnor fortfarande springa runt på savannen som några halvtama gnuer. Män är överlägsna kvinnor. Motbevisa mig gärna.
Skrivet 12 jan 2012 08:18 ItchY (Ej registrerad)
Ja, var är kvinnorna?
57 av 58 som dog på jobbet 2010 var män.
75% av alla hemlösa i Sverige är män.
Dags för kvotering?
Skrivet 12 jan 2012 08:28 Jens (Ej registrerad)
Ifall kvinnliga chefer skulle tillföra väsentliga värden till bolag, värden som manliga chefer inte kan tillföra, så skulle aktieägarna tillsätta kvinnliga chefer i mängder. Eftersom näringslivet är en knivskarp tävling som går ut på att maximera vinsten. Inte tror jag att några aktieägare skulle acceptera lägre vinst, och risk att det egna företaget blir utslaget i konkurrensen, bara för principen att kvinnorna till varje pris ska hållas borta från makten. Den som påstår det har mycket låg trovärdighet.
Skrivet 12 jan 2012 09:16 Rimor (Ej registrerad)
Behöver inte motbevisa, det har du redan gjort med din kommentar!
Känner fler kvinnor än män som är mer lämpade som högre chefer/styrelseledamöter fast det behöver iofs inte betyda att det är så generellt.
Det borde ju vara som det står i artikeln att det är professionalism/kunnande som avgör om man får jobbet, inte könet.
Skrivet 12 jan 2012 11:47 Hans J (Ej registrerad)
Men ..Är det inte bara för kvinnor att starta framgångsrika företag och sätta sig själva i styrelserna?
Skrivet 12 jan 2012 13:15 LK (Ej registrerad)
Jamen då måste vi kvotera in allt som går!
Eller vänta lite nu det finns ju inget kön, allt är ju socialt och på dagis i storstan finns inte han och hon utan hen.
Vad skall vi kvotera in då? Chimpanser?
Skrivet 13 jan 2012 04:13 Isak Nygren (Ej registrerad)
Kön ska inte spela någon roll. Huvudsaken är att det är rätt person på rätt plats. Företag med inkvoterade i sin styrelse är mindre värda.