Skattesänkande statsbärare
Resan från 2002 års valresultat på 15,2 procent är sensationell. Inte minst för att Moderaternas politiska makeover, från skattesänkare till statsbärare, har skett med hjälp av just skattesänkningar.
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg sänker skatter på ett sätt som Bo Lundgren bara kunde drömma om.
$1
Moderaterna har drivit igenom fyra jobbskatteavdrag, med hjälp av en retorik som konsekvent utgår från låg- och medelinkomsttagaren. Därigenom har Reinfeldt och Borg lyckats tvätta bort Moderaternas profil som ett parti för välbesuttna - utan att förändra partiets grundidé.Mindre stat och mer individ är kärnan även i nya Moderaterna. Den bärande tanken är att medborgarna ska få mer pengar att disponera. Inkomstskattesänkningarna har gett arbetaren med 240 000 kronor i årsinkomst drygt 1 500 kronor mer i månaden. Tjänstemannen - som tjänar 360 000 kronor om året - har fått ytterligare en tusenlapp, medan företagsledaren - med en årsinkomst strax under miljonen - får behålla cirka 4 000 kronor mer varje månad.
Jobbskatteavdragen knyter ekonomiska band mellan olika grupper av den arbetande befolkningen. Yrkeskategorierna med låga inkomster får störst procentuella sänkningar; yrkeskategorierna med höga inkomster ges mest i kronor och ören.
$1
Därutöver ställer Moderaterna oppositionen i schack-matt, genom att påpeka för väljarna hur Socialdemokraterna vill genomföra skattehöjningar för "vanligt folk".Upplägget är väl genomtänkt. Dels för att Moderaterna attraherar fler låg- och medelinkomsttagare, dels för att jobbskatteavdragen utmanar socialdemokratins historiska förmåga att bygga allianser mellan tjänstemän och arbetare. Kryddat med en kommunikation som vädjar till lutheranska dygder - "folk ska arbeta, inte supa" - har nya Moderaterna blivit de gamla Socialdemokraterna.
Ryktet om idéernas död är alltså överdrivet. Till skillnad från sina allianskollegor har Moderaterna haft en tydlig vision av vad man vill uppnå med Alliansen. Medan Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna spottar ur sig förslag som inte alltid är förankrade, genomför Moderaterna grunden i sin politik.
Det är en tydlighet som väljarna belönar. Enligt Sifo har fyra av regeringens fem populäraste ministrar en moderat partibok: Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Carl Bildt och Beatrice Ask. Både Reinfeldt och Borg har anmärkningsvärt höga förtroendesiffror.
$1
Det liberala uppdraget för Moderaterna under 2012 och 2013 blir att fortsätta med skattesänkningarna, utan att förlora sin nyvunna trovärdighet i ekonomiska frågor. Välfärden tåler både ett femte och sjätte jobbskatteavdrag samt en rejäl höjning av grundavdraget. Det som var en omöjlighet 2002, har blivit en möjlighet 2012.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 4 jan 2012 09:57 Joakim Truedsson (Ej registrerad)
En mindre gemensam välfärd, vidgade klyftor och ökat inividuellt risktagande är borgerlighetens mål. Att inte öka resurserna i den gemensamma välfärden är att sakta montera ner den. Precis som inflationen äter upp värdet av din lön om du inte åtminstone får en löneökning motsvarande inflationen. Sakta men säkert blir förmågan att levererar bra utbildning, vård och omsorg lite sämre till en gräns när den inte längre är bra utan blir riktigt dålig. När den punkten uppnås faller, med rätta, medborgarnas vilja att betala skatt för sådan verksamhet, välfärdssamhället upphör. Långt innan dess kommer de som kan att skaffa sig egna lösningar genom köp av privata vårdförsäkringar, placera barnen i privatskolor och bosätta sig i områden där alla har goda inkomster så de boende gemensamt kan lösa problem med vägar och annat underhåll. Det blir ett samhälle där små grupper har enorma rikedomar och stora grupper lever i missär med mycket stora risker i sitt liv och få utsikter till någon förbättring. Vi är naturligtvis inte där än, men vi flyttar oss i den riktningen, inte den motsatta. I en demokrati kan vi gemensamt välja vilken väg samhället ska utvecklas men vi ska inte lura oss själva att tro att det är lika lätt att öka den gemensamma välfärden som det är att minska den. Privatiserade skolor är svåra att ta tillbaka i offentlig ägo. Vanvårdande äldreboende kan inte över en natt förbättras. Sålda apotek är för evigt sålda och sänkta skatter är mycket besvärligt att få acceptans för att höja igen. Fler jobbskatteavdrag innebär ännu sämre marginaler för samhället att hantera vård, skola och omsorg eller att kunna påverka arbetslösheten som nu är högt över alarmerande nivåer. Liberaler brukar vädja till människans förnuft och det är hög tid av vi gemensamt funderar över om ökade klyftor, minskad gemensamma välfärd och ökad arbetslöshet verkligen är rätt väg att gå. Märkligt att en liberal tidning inte landar där i sin analys.
Skrivet 4 jan 2012 10:22 kf (Ej registrerad)
märkligt att den så kallade medelklassen är så korkad de sitter väl i skuldfällan,överkonsumerar och dricker sig till sömns