Det har varit många skandaler kring BP och företagets oförmåga att lösa problemen med de läckande oljeborrhålen vid Amerikas västkust. Det ser inte ut som att man kan få stopp på hela den gigantiska miljökatastrofen. Ledningen för BP har endera varit helt frånvarande, eller också har man klantat till det i sina uttalanden och gjort skadan ännu värre.

För att få ett perspektiv på allt det olyckliga som skett så kan man göra vissa jämförelser. Det sprutar ut cirka 60 000 fat olja ur borrhålen varje dag. Ett fat rymmer cirka 150 liter. Alltså rinner 9 miljoner liter olja varje dygn rätt ut i havet. Den mängden räcker till alla bilars årsförbrukning i Katrineholm. All olja som rinner ut under ett dygn motsvarar också ett dygns totala förbrukning av diesel och bensin i hela Sverige. Så lika mycket som vi förbrukar totalt sett i landet av oljeprodukter till transporter, rinner ut i öppna havet utanför Florida. Varje dag!

För att lägga ett miljöperspektiv på katastrofen, kan vi redan nu jämföra omfattningen av förödelsen genom att tänka oss att hela Östersjön är täckt av olja. Så stor yta har redan ett tjockt lager olja på sig utanför Florida. Jag minns att några optimister försökte hitta olja under Östersjöns botten i mitten av 70-talet. I dag kan vi vara glada över att man aldrig fann någon. Samtidigt så borrade man några hål på norra Gotland. Man lyckades få upp några liter, men projektet lades ner. Kanske var det lika bra det.

En annan aspekt som är intressant är de ekonomiska konsekvenser katastrofen för med sig. Som framgått av medias bevakning av olyckan, så ska Barack Obama ha krävt att BP sätter av ett stort antal miljarder till en fond för dem som lidit skada av katastrofen. Det låter ju som en självklarhet i våra öron. Men storleken på summan är inte större än BP:s samlade aktieutdelning under ett år. Så hur stor är uppoffringen egentligen för bolaget? Det som förvånar mig är att inte USA:s president krävde lika mycket till i ”uppoffring” för att satsa på förnyelsebara energikällor. Ett sådant krav hade varit en poäng som världen hade hälsat med tillfredställelse. En satsning som både BP, USA och världen hade tjänat på. Inte minst hade BP:s skamfilade rykte förbättrats och Barack Obama hade plötsligt åter blivit hjälte. Men kanske har inte BP:s aktieägare råd att avstå från aktieutdelning två år i rad.

Oljekatastrofens följder har vi nog bara sett början på. Även vi i Sverige kan komma att bli drabbade, om än inte direkt. Att utvinningen av fossila bränslen är en stor säkerhetsrisk för miljön har vi länge vetat om, men inte brytt oss om. Kanske kan denna händelse få världens ledare och stora företag att tänka om. Nu är det verkligen dags att starta utvecklingen av säker förnyelsebar energi, som sol, vatten och vind. Om oljekatastrofen i USA får en sådan konsekvens kom det trots allt något gott ur den.

Jan Larsson