Under hela mitt liv har jag haft ångest inför tanken på att hamna under en is. Jag tänker inte ofta på det, utom då pimpelfiske eller en ”rallytur” på sjön har kommit på förslag. För länge sedan hörde jag talas om en familjefar som tog livet av sig genom att köra en bil ut på en is, där det gick öppna råkar. En arbetskamrat berättade också om ett vinterfiske där man tog sig fram med snöskoter, körde igenom isskorpan, men genom farten klarade sig vidare. Förfärligt.

Dessutom har jag vintertid gått på en Hjälmaris som sjungit ”mig kan du inte lita på”. Jag har sett folk som har tagit sparken ut på isen, suttit och fiskat och sen har vårisen börjat gå upp. Vinterväg till Vinön – också hemskt, trots att jag litar på dem som låter vägen vara öppen.

I veckan kom nyheten om en sjuårig flicka i Kalmartrakten, som lekte på en is som brast och hamnade under istäcket. Flickans mamma lyckades stampa sönder isen och få upp dottern. Efter hjärtlungräddning bar det av till länssjukhuset. Tillståndet betecknades som allvarligt. Jag hoppas att hon klarar sig.

Det måste vara den ultimata skräcken, att se sitt barn nära att omkomma. Litet barn eller vuxet barn spelar ingen roll. I nödsituationer sägs det att man kan få övermänskliga krafter. Jag hoppas det stämmer, för alternativet är otänkbart!

Hur är årets isar på sjöarna kring Katrineholm, Vingåker och Flen? Till er som tänker tillbringa några timmar på sjön, för avkoppling, skridskoåkning eller pimpling, vill jag säga: Var rädda om er! Isen kanske inte är lika tjock överallt. Om du inte känner till var det är strömt, fråga någon som vet. Ta med isdubbar, visselpipa, rep som underlättar en räddningsaktion. Släpa gärna en stege efter er på isen, bra att ta er upp på och för dem som ska rädda er. Jag hoppas ni får en skön stund på isen, för lika skrämmande som det kan vara, lika vacker kan upplevelsen bli.

Kristina Rönnqvist