Affären i Katrineholm där kommunchefen bloggade och bad kommunmedborgarna om hjälp med att besvara frågor från Katrineholms-Kurirens reporter har varit en tsunami genom bloggvärlden. Nu när vågen dragit sig tillbaka en aning är det dags att reflektera över vad händelsen egentligen innebär.

Oavsett hur klantigt en reporter formulerar sina frågor finns det på flera punkter anledning att diskutera hur en myndighet ska agera i sådana här fall. Dessa punkter har inte alls belysts tydligt i bloggtsunamin. I- stället har det fantastiska i öppenhet pekats ut som den heliga svarta stenen alla vill kyssa.

Men det finns samtidigt en poäng i att myndigheter emellanåt agerar strikt, kommunalgrått och tråkigt. Det är dels på grund av att myndigheten är skattefinansierad och ska vara totalkontrollerad av medborgare via det demokratiska systemet och dels till skydd för enskilda genom att myndigheten i hela sitt agerande ska handla efter lagar, regler och förordningar och inte göra något utöver detta utan beslut i styrande organ, i det här fallet i kommunfullmäktige. Det är enda chansen för de folkvalda att kunna påverka myndighetens utövande av den makt den är satt att förvalta av politikerna.

Kommunchefer bör få vara människor, bör få publicera sig i privata frågor, det är alldeles säkert. Men var går gränsen mellan det privata och arbetet i en myndighetsfunktion? Så kan frågeställningarna nedan sammanfattas.

Detta måste vi diskutera vidare kring, kanske reglera i lagstiftning och framförallt skapa klarhet i hur vi vill ha det.

Vilka plattformar ska en myndighet använda för att kommunicera med kommunmedlemmarna?

Kommunchef.com är inte på något sätt i kommunal förvaltning. Rätten till domänen ägs av Penseo – Thomas Selig.

Plattformen är inte ens en punkt se-adress. Den kan således inte ha med kommunchefens officiella myndighetsutövning att göra. Avsändaren kan tolkas som privatpersonen som är kommunchef och det fristående bolaget under ledning av Thomas Selig. Lite som att skicka ut dokument från kommunen med Ica Stormarknads brevpapper. De går inte att entydigt klarlägga om kommunchefens blogg har med myndigheten att göra eller inte. Använder han sin meddelarfrihet på fritiden eller är det på kommunfullmäktiges uppdrag som kommunchefens personliga ställningstagande dagligen publiceras i ett massmedium.

Vilka uppgifter ska publiceras med en myndighets namn och logotyp som avsändare?

Om man tittar på Katrineholms kommunchefs blogg så finns det under myndighetens flagga ett smörgåsbord av privat livsåskådning, personliga reflektioner, personligt varumärkesbyggande, självbiografiska inslag med mera. Detta tillsammans med annan information direkt kopplad till tjänstemannafunktionens arbetsuppgifter. Det behöver klargöras av de övergripande myndigheter, som har tillsyn på hur till exempel kommuner bedriver sin verksamhet, i vilken mån privat och offentligt ska blandas.

Ska en myndighetstjänsteman bedriva opinionsbildning och personligt varumärkesbyggande i tjänsten?

Enligt svensk tradition ska en myndighets uppfattning stödja sig på lagar, förordningar och regler. Enskilda tjänstemän har inte tidigare haft som uppgift att “småprata” med medborgarna i personliga spörsmål, aktivt påverka opinionen i politiska eller myndigheters skyldigheter och rättigheter, eller skapa allianser utanför myndigheten i stora folkgrupper.

Ska information som bloggats ha ansetts nå alla berörda?

I brytpunkten där nästan alla, men inte alla, använder internet som informationskälla kan man fundera över vilken information som även ska meddelas på annat sätt än via en blogg. Att blogga kan ibland också anses vara som att affischera i skogen. Vet man inte om att det sitter ett anslag på ett visst ställe kan man inte heller tillgodogöra sig informationen.

I vilken ordning ska en myndighet och dess tjänstemän utföra sina arbetsuppgifter?

Förvaltningslagens paragraf 4 ger ett tydligt svar: “Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.”

I det här fallet kan man ifrågasätta om funktionen kommunchef i Katrineholm först ska välja att blogga på en plattform fristående från kommunen och först därefter svara på frågorna. Det kan i vart fall inte anses vara “så snart som möjligt”, att först blogga. Svaren lämnades först dagen efter.

Effektiviteten i att blanda allmänna handlingar med andra handlingar?

Oavsett om bloggen kan anses vara en myndighetsplattform eller inte, så ska en tjänsteman som i ett privat sammanhang får en uppgift, en handling eller en fråga som rör tjänsten, överföra denna till myndighetens system för diarieföring och eventuell arkivering. Enligt offentlighets- och sekretesslagen innebär det att mejl, blogginlägg, samt kommentarer till blogginlägg kan vara sådant som ska diarieföras och hållas ordnat så att det är lätt att hitta. Det kan kosta mycket pengar om tjänstemännen bloggar.

Lämpligheten i att publicera ett urval av inkommande allmänna handlingar?

Enligt min uppfattning bör det diskuteras mera om handlingar som skickas in till en myndighet ska publiceras offentligt utan att någon har begärt det. Det öppnar annars för en godtycklighet hos enskilda tjänstemän att i frågor som misshagar dem utöva skampåle-metoder i syfte att göra medborgarna rädda för att meddela kritik eller ställa intrikata frågor till myndigheten.

Ska en myndighet gynna eller missgynna enskilda företag?

Katrineholms kommun bevakas av flera medier. Att avslöja en undersökning som ett medieföretag håller på med gynnar andra medieföretag. Omvänt blir det då missgynnande för det undersökande medieföretaget. Man skulle kunna säga att genom att kommunen i- stället publicerar alla frågor från olika medier, inklusive enskilda proffsbloggare, så varken gynnas eller missgynnas någon. Samtidigt innebär det dock att det blir omöjligt för ett medieföretag att via skriftliga frågor undersöka en myndighet. Frågorna får i- stället ställas ”live”, gärna med direktsändning på webben. Detta minskar möjligheterna till en djupgående, rättvis och noggrann granskning, något som inte kan sägas vara medborgarna till gagn.

Tomas Carlsson

frilansjournalist, Mariestad