Hösten 1968 mötte jag Katrineholm för första gången. Jag kom från Stockolm en tidig kväll och jag hade att par timmar på mig innan bussen skulle avgå till Vingåker och Håkanstorps yrkesskola, där jag skulle göra min sociala praktik. Jag gick över järnvägsbron – ”Himlastegen” – och mötte ett övergivet torg, en nedsliten buss- och taxistation. Några enstaka bilar stod parkerade på torget. Och jag tänkte: Här kommer jag aldrig att stanna!

Så fel jag hade. När det så kallade ”tjänstebostadstvånget” upphörde inom statens verksamhet kunde jag flytta in till Katrineholm. Mitt politiska engagemang började ta fart. Jag mötte fantastiska politiker som Tage Larfors (S), Per Engvall (S), Curt Sundqvist (C), Irma Andersson (S) med flera. De hade alla del i den goda ekonomi som sedan möjliggjorde Göran Perssons nödvändiga omdaning av centrum. 200 nya lägenheter byggdes i centrum under hans kommunalrådstid. Kulturhuset Ängeln kom till med bland annat ett modernt bibliotek och konsthall.

Under 1990-talet fortsatte utvecklingen av Katrineholms centrum. Uttjänta ”Himlastegen” ersattes under 1970-talet först av en betongbro och sedan under 90-talet av en ”aveny under jord” – Lövatunneln. Köpmangatan gjordes om till en modern gågata och Drottninggatan till en gångfartsgata... 

Äldreomsorgen rustades upp och utvecklades under Torgerd Janssons ledning. Fem nya ålderdomshem byggdes och de fyra gamla genomgick en omfattande renovering och ombyggnation. Detta gjordes under lågkonjunkturen i början av 90-talet vilket innebar byggkostnader som inte äventyrade den kommunala ekonomin. Personalen fick en välbehövlig förstärkning och kompetenshöjning.

Primärvården drevs framgångsrikt i kommunens regi under tio år. Vårdcentralen i Nävertorp byggdes. De psykiskt sjuka fick tillgång till nya boende och sysselsättningar. Missbruksvården förstärktes radikalt. Barnomsorgen byggdes ut liksom skolorna. Det satsades på landsbygden genom bland annat nya skollokaler, bibliotek och idrottshallar.

En kommun blir aldrig färdigbyggd. Jag kan se tillbaka och glädjas åt det som gjordes. Men viktigast är ändå vad som sker i- dag och i framtiden. Näringslivsutvecklingen och jobben är en självklar förutsättning för kvaliteten i välfärden. Satsningen på logistikcentrum utvecklingen av handeln på Lövåsen och i Centrum bidrar till att vi får nya arbetstillfällen och fler invånare i kommunen. I septembernumret av Svenskt Näringsliv redovisas att Katrineholm klättrat 78 placeringar på rankinglistan. Göran Dahlström har stor del i denna positiva utveckling. Att mitt i brinnande lågkonjunktur avsätta 100 miljoner till ett logistikcentrum är både framåtsyftande och modigt.

Kulturen i Katrineholm har genom åren klarat sig ganska bra. Några kännbara besparingar har inte gjorts. Tvärtom har det satsats på föreningslivet. Musikens Hus har tillkommit och det finns Aktiva och engagerade teaterföreningar. Det är därför med förvåning som jag konstaterar att det inte finns någon debatt om alliansens stora besparingsförslag inför 2010. De lokala allianspartierna ska spara två miljoner kronor inom kulturens område. Hur?

Vi har under många år prioriterat idrotten med bland annat flera nya lokaler. Det har gett barn och ungdomar i hela kommunen möjligheter till ett aktivt liv. En bra äldreomsorg, skola, sjukvård och barnomsorg kommer alltid först. Men, finns det ekonomiska möjligheter efter att detta är säkrat, vore det mycket trevligt med nya konsert- och teaterlokaler.

Med, kloka, modiga och framåtsyftande insatser har Katrineholms kommun utvecklats. Vi står i- dag långt ifrån den hopplöshet jag kände första gången jag kom till staden. Katrineholm blev på många sätt mitt liv. Här kommer jag att stanna. I detta samhälle som byggts på övertygelsen om alla människors lika värde och vårt gemensamma ansvar. Ett jämlikt och solidariskt samhälle vinner alla på.

Marita Bengtsson (S)