”Svenskarna vet inte mycket om oss somalier. Vi måste berätta vilka vi är.”

Före 1991 var det fred i Somalia fred. Vi levde bra, som alla andra, tills kriget kom. Detta förbannade krig som krossat vårt land. Dessutom uppstod en oväntad religiös extremism bland vissa somalier, något som egentligen är främmande för vårt folk. Somalierna är inte terrorister, det är något som inte hör hemma i vår kultur och tradition.

Varje samhälle runt om i världen har en särskild kultur som är dess egen. Kultur visar sig i det vardagliga livet. Sättet att tänka och resonera visar vilken kultur man har. Alla som känner den somaliska kulturen och historien vet att vi är kända för vårt avslappnade sätt att handskas med religiösa frågor. Men nuförtiden blandar många somalier ihop kultur och tro. En hel del saker som finns i kulturen kan också hittas i tron. Men många människor vet inte vad som är vad. Livet i disapora har lett till att vi söker tröst i Islam. Det är förståeligt. Vi har alltid sökt tröst i Islam. Men plötsligt finner vi tröst i en tro som mer liknar den talibanska varianten av Islam, än den somaliska. Och så säger vi att det är vår kultur. Hur kunde vi så tappa vår identitet, vår egen historia?

Vi flydde vårt land, många av oss for till Sverige, för att få skydd från krig och extremism. Här i vårt nya hemland är vi lojala medborgare, betalar skatt och är tacksamma för den hjälp vi har fått av svenskar och svenska myndigheter. Vi vill inte längre vara förknippade med vare sig krig eller terrorhandlingar. Numera är vår största utmaning hur vi ska anpassa oss till Sverige, samtidigt som vi är många som funderar på fungerande strategier för att återställa fred i vårt moderland. Det är plågsamt att ständigt översköljas av medias nyhetsinslag om våld, krig och terror. Och det är svårt att begripa att detta blivit en del av vår verklighet.

Ibland oroas jag över hur Sverige och andra regeringar i EU tänker kring Somalia och terroristhot? Kommer de straffa endast de skyldiga, så som grundlagen föreskriver? Eller kommer de att märka ut alla somalier som terroristanhängare?

Jag oroas över att svenskarna vet så lite om oss. Vet de överhuvudtaget varför vi är här? Vi är numera en del av det svenska samhället, eller rättare sagt, vi försöker bli en del av det som kallas det mångkulturella samhället. Men bland svenskar är okunskapen om oss stor. Och det man inte har kunskap om blir man lätt rädd för. Samtidigt är jag imponerad av Sverige. öppenheten. Jag brukar säga att det är lättare att få framgång i Sverige än i Somalia. Här ser man till kompetens, inte till klan eller vilken grupptillhörighet man har.

Som individer med ursprung i Somalia är vi olika men har mycket gemensamt. Vi har på många sätt en gemensam identitet som somalier, eller snarare som svensksomalier. Vi måste nå ut och berätta om oss själva, vilka vi är, var vi kommer ifrån och varför vi är här. Jag kämpar dagligen i mitt arbete i Katrineholm för att svensksomalier och svenskar ska komma närmare varandra, för att bryta ner den sociala mur som finns mellan oss. Om vi möts genom samtal och genom att sprida kunskap om vårt folk och genom att lyssna på svenskarna som bott här länge kan en verkligt mångkulturell atmosfär uppstå. Jag tror på det, jag kämpar för det.

Vårt mål får inte vara att bara bli tolererade, utan också accepterade som en del av mångfalden i Sverige. Vi är inte här för att ta, utan för att ge av våra erfarenheter och kunskaper. Vi måste bjuda in till dialog, skapa mötesplatser för förståelse. Vi måste berätta om det land vi kommer från, om vårt land med lång historisk stolthet men som nationalstat är ung. Republiken Somalia bildades ju så sent som 1960. Vi måste berätta om vårt vackra land i östligaste Afrika invid Indiska Oceanen. Vi måste berätta om kolonialiseringen, om hur Väst delade upp landet i fem olika delar. Vi måste berätta om hur vi en gång levde, om Siad Barres tid vid makten, om nomadkultur men också om stadsliv. Vi måste berätta om hur vi levde sida vid sida med kristna, om vår traderande tradition, vår poesi och alla poeter, vår långa fiskrika kust med alla sandstränder, och om den generositet och öppenhet vi en gång var kända för.

Bara så kan vi fullt ut bli en del av det svenska samhället och känna stolthet över vilka vi är.

Yassin Mahi Mallin

Chairman SSUP