Under senaste tiden pågår en debatt om klimatfrågan som startades av en rapport från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Orsaken var dåligt underlag för att beräkna när glaciärerna i Himalaya skulle försvinna. Rapporten kommer från Fourth Assessment Report of the intergovernmental Panel on Climate Change.

Både ordföranden och vice ordföranden beklagar att man inte använt väletablerade IPCC-procedurer i fallet. Men man står fast vid att slutsatserna är robusta när det gäller att glaciärerna försvinner. Detta får stor påverkan för många som är beroende av vattenavrinningen och friskvattenförsörjningen från Himalaya.

Debatten i media har varit av annat slag och man har tagit fasta på felet i rapporten som är på 938 sidor med hänvisning till ett diagram med årtal angivet efter undermåligt underlag.

Vissa har även ansett att detta kan göra det möjligt att annat är fel också i klimatfrågan och dess konsekvenser för mänskligheten. Ganska långtgående påståenden som är dåligt underbyggda i förhållande till IPCC. Självklart vore det skönt att fortsätta som vi gör nu utan konsekvenser eller kostnader.

Kjell Aleklett från Uppsala hävdar att det inte finns tillräckligt med olja för att kunna uppnå de värsta scenarierna i klimatförändringarnas hastighet baserade på olika scenarier kopplade till temperaturgradienter på jorden. Han bygger det på att den maximala produktionen av olja begränsas av tillgången och antalet oljefält. Vi kan helt enkelt inte producera så mycket olja med befintliga resurser. Efterfrågan överstiger tillgången.

I Energiläget från Energimyndigheten angavs förr ett årtal för hur länge oljan skulle räcka liksom kol och uran. Detta anges inte längre. Vad orsaken till detta beror på vet jag inte...

Sören Wibe skriver om etanolens koldioxideffekt i en rapport till expertgruppen för miljöstudier under finansdepartementet och rubriken blev att etanol är större miljöbov än bensin. Han drar långtgående slutsatser och kopplar ihop jordbrukspolitik och subventioner med landresurser i olika delar av världen. Det är en rapport som har ett diagram med tomma rutor men ändå anger en nivå för Brasiliens etanolutsläpp med avseende på koldioxidpåverkan.

Egentligen borde man se de fysikaliska förutsättningarna och de termodynamiska lagarna som en begränsande faktor för energiförsörjningen. Klimatfrågan liksom välfärdens utveckling är tydligt kopplad till energiförbrukningen. Hög energiförbrukning finns i de rika länderna och låg energiförbrukning i de fattiga. Vägen till rikedom har skett genom höjd energiförbrukning och då främst med fossila bränslen.

Världens energiförsörjning domineras av fossila bränslen och är drygt 80 procent av den totala energitillförseln. Oljan står för 34, kol 26 och naturgas 21 procent. Att ersätta dessa volymer i världen är ett stort projekt som kommer att innebära konsekvenser av olika slag. Där kommer vi alla att påverkas när oljepriset höjs till nivåer som gör det för dyrt att transportera varor världen över samtidigt som prishöjningen gör det möjligt för andra alternativ att komma in och ersätta fossila bränslen. Här har politiken en avgörande betydelse för hur utvecklingen går genom att se problematiken mellan tillväxt-energiförsörjning och prisutveckling. Jeff Rubin belyser problematiken i sin senaste bok Why your world is getting a whole lot smaller.

Vår energiförsörjning, som hotar klimatet som hotar tillväxten som hotar vattenförsörjningen som hotar vår välfärd, är frågor av högsta vikt och måste tas på allvar ur ett mycket brett perspektiv över forskargränser och behöver läsas och förstås på ett sätt som inte alltid belyses i media. Att se jorden som en oändlig resurs och leva som om jorden hade oändliga resurser är naivt utifrån det vi vet i- dag. Att förbränna lagrad energi från fossila bränslen och säga att den inte tar slut och att bygga ekonomiska system uppbyggda på icke förnybara och återskapade bränslen är omöjligt. Det är en tidsfråga innan vi behöver ställa om liksom det är en tidsfråga innan glaciärerna försvinner som en följd av fossil förbränning. Att diskutera ett datum blir i det sammanhanget mindre viktigt. Det viktiga är att börja ställa om och att acceptera förändringen som kommer att ske.

Vi kan välja mellan tre scenarier:

* Fortsätta som nu och ta konsekvenserna av det.

*Successivt minska det fossila beroendet och fasa ut det successivt.

* Ställa om så fort det går medan vi har ekonomi för det till förnybara resurser.

Då många nu säger att vi har problem inom så många områden inom energifrågan bör man ta det på allvar.

Öppenheten och kunskapen är både en tillgång och belastning för läsaren speciellt när man saknar en grundkunskap i frågan. Då är det lätt att bli förvirrad på samma sätt som media förvirrar genom fokus på felaktigheter. Att bygga slutsatser på fel blir också ett märkligt samhällsbyggande.

Sett ur ett termodynamiskt sammanhang däremot blir det enklare. Om oljan är resultatet av många års fotosyntes så innebär det lagrad energi. När lagret är slut är det slut. Då måste vi anpassa oss efter tillgängliga resurser som innebär balans mellan inkommande energi och uttagen energi. Då överskottet av inkommande energi är så högt och överskrider vår nuvarande energiförbrukning är detta inget tekniskt problem utan ett ekonomiskt och socialt problem.

Valet mellan förnybara energikällor som vind, sol, biobränsle blir då enklare i förhållande till fossila bränslen som oundvikligen leder till klimatpåverkan och ökar koldioxidhalten i atmosfären.

Det starka fokuset på klimatfrågan är egentligen en konsekvens av vårt energiuttag. Energikonsumtionen är också starkt kopplad till vår välfärd och det är bara Sverige som ännu lyckats minska sin energiförsörjning samtidigt som tillväxten ökat. En del av orsaken är de olika investeringsprogram som funnits kopplade till förnybar energi och energieffektivisering som underlättat stora investeringar på kommunal nivå.

Att minska sin energiförbrukning genom energieffektivisering är i dag det bästa varje enskild individ, kommun och företag kan göra. Om man dessutom ser till att välja förnybara energikällor så har man en god grund att stå på. Oavsett vad forskare eller media säger i klimatfrågan.

Kjell Dävelid

energi- och klimatrådgivare, Katrineholms kommun